Att älska mig själv, en resa till helheten

Imorse vaknade jag med huvudvärk. Axlarna, nacken, käken, allting var krampartat. Jag kom inte ihåg vad jag hade drömt, bara att jag hade en känsla att jag var arg. Jag låg kvar som jag brukar, för att hitta mig själv, släppa taget om det jag inte längre behöver, öppna upp min intuitiva förmåga att ta till mig budskap från själen och slutligen känna tacksamhet. Allt var dock trögt. Tacksamheten kom jag inte ens i närheten av att känna. Senare på förmiddagen när jag kände in vad jag skulle göra fick jag till mig att jag skulle måla. Jag kände inte riktigt lusten till det men jag vet vid det här laget att när jag får ett budskap och följer det så blir det bra. Jag plockade fram en tavla jag började på för flera år sen och tänkte att nu kan jag i alla fall vara ”nyttig” och avsluta den… Jag kände mig ledsen och det blev så tydligt alla gånger jag som liten har försökt göra ”fina” saker för att få uppmärksamhet och känna att jag duger. Jag stannade kvar i känslan och frågade mitt lilla jag vad hon ville: måla vidare, rött. Jag plockar fram ett nytt papper, vattenfärger och målar pappret rött. Jag fortsätter måla på bara känslan och tårarna väller upp och jag inser hur jag har klandrat mig själv för att jag fortfarande vill visa för andra det jag gör, fortfarande vill känna den där glädjen inombords när någon annan uppskattar det jag har gjort, att detta på något sätt bidrar till en känsla av helhet i mig. Jag hör själen viska:

 

  • Älska denna del av dig själv, älska ditt behov av bekräftelse, älska dina tårar, älska känslan i dig av att vara värdelös, älska delen av dig som känns liten och obetydlig, älska delen i dig som känner sig misslyckad, detta är en del av din storhet, älska hela dig. Hela du är älskad hela tiden.

 

Då börjar jag förstå (inte helt, detta med att förstå saker för mig tar ibland tid, som att upptäcka en ny skog, att dimman inte lättar helt på en gång, utan bit för bit, men jag ser att det är en skog), budskapet jag fick med mig från en retreat jag var på nyligen #shineyourlightretreat med @carolinagardheim, ”Jag är hel, alla är hela”. Jag har hittills älskat delar av mig själv, det är jag tacksam för. En del av mig har dock fortsatt att ställa kravet att jag behöver rensa bort andra delar som inte duger. Ett exempel på detta är att jag just har svårt att göra saker bara för att jag har lust, utan att vilja visa upp det för någon annan. Det här för mig är kopplat till föreställningen att vara hel innebär att man inte behöver bekräftelse från någon annan, att jag ska klara av att göra något bara för mig själv. Och jag har försökt!!!! Mångder med gånger, men hela tiden har det legat en längtan efter att dela med mig och till det känslan av misslyckande. Men jag börjar se att detta är en del av mig nu, en del som jag är ganska sugen på att börja älska, börja njuta av, för mitt i det hela inser jag att jag gör det för mig själv också, jag njuter ju av det hela tiden, att dela det blir som grädden på moset. Ja, att älska mig själv är verkligen ett äventyr, en resa till att upptäcka att jag faktiskt är hel (jag är inte framme än :), men jag ser några fler träd i skogen).

Tack för att du läser! Så här blev det jag målade, och har du lust att kommentera blir jag säkert glad :).

 

IMG_5520

Tillägg

En stund efter att jag lagt ut texten ovan insåg jag hur det som jag har sett som en negativ del av mig själv kanske t.o.m. är en av mina stora gåvor. Jag har många gånger funderat över vad som är min grej i livet, vad är just jag här på jorden för att göra. En stor fråga som jag inte har ett klart svar på än. Jag har mina aningar och en av dom är just detta, att dela med mig av mig själv, att visa vem jag är, hur jag hanterar utmaningarna i mitt liv och dela med mig av de verktyg som har hjälpt mig att hitta rätt i mitt liv. Nyckeln för mig i detta är den känslan av helhet det ger mig när jag delar med mig av mig själv. Jag inser att det inte längre handlar om att få bekräftelse på det sättet som jag behövde tidigare. Det var ju precis det själen sa: ”detta är en del av din storhet”. Jag är överväldigad! Tacksam över en sån fantastiskt insikt, en sån vacker gåva!

Tack!♥

6 reaktioner till “Att älska mig själv, en resa till helheten”

  1. Fint och väldigt viktigt, men svårt – att älska alla delar av sig själv. En strävan för mig också på livets väg. Tack för fin text och vacker bild – de inspirerar och ger energi till mig idag!

    Gilla

    1. Tack!
      Jag tänker att det blir svårt om vi ställer krav på oss själva att vi SKA älska oss själva helt här och nu, vilket jag har gjort, ställt krav :). För mig är det just en del av resan, att ta ett steg i taget, ha tålamod med mig själv och lyssna till budskapet när jag känner obehag eller tycker något är svårt.
      Önskar dig kärlek och ljus på din resa!

      Gilla

  2. Tack du käraste fina Kattis. Jag ser barnets rena skaparglädje i din bild, och den självklara kärleken till sig själv och det hon manifesterar.

    Gilla

  3. Tack för denna berättelse, känner att du talade till och om mig, skall verkligen läsa detta flera gånger och träna på att älska hela mig mer och göra saker för att jag vill och tycker det är skoj/avslappnande, inte för andras skull. Din bild ger ljus, glädje och varm kärlek. Kram 🌹

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s