Vari ligger ditt värde?

IMG_3378

 

(For English scroll down)

Vari ligger ditt värde? Den frågan fick jag för snart fem år sen. Jag var 45 år och jag bröt ihop, grät hejdlöst då jag insåg att jag inte hade svar på frågan. Efter några tafatta försök att svara, duktig som jag var ville jag förstås visa att jag kunde komma fram med ett svar i stil med ”Att jag kan älska?…”, tittade personen som frågat på mig och sa ”Att du är du”. Då bröt jag ihop igen. Kunde det verkligen vara så? Att jag hade ett värde oavsett vad jag gjorde, eller inte gjorde? Oavsett vad jag sa, eller inte sa? Oavsett vem jag var, försökte vara eller inte vara? Detta blev en viktig vändpunkt för mig, en av dom viktigaste i mitt liv. För jag hade kunnat fortsätta, i all oändlighet, att göra allt som stod i min makt för att bevisa att jag var värdig. Men vad skulle jag nu göra, när jag inte behövde bevisa nånting?… Vem var jag nu? När jag inte längre behövde vara duktig? När jag inte hela tiden behövde lista ut vad nästa steg skulle vara för att det jag gjorde skulle kunna bli ännu bättre?

Detta har sen dess följt med mig som en stadig röd tråd i livet. Jag är så evinnerligt tacksam för den frågan, så enkel, men ack så enormt kraftfull! Och precis det jag behövde höra, just då. Vad har hänt sen dess? Mycket, och det händer fortfarande, resan är givetvis inte slut. Jag tänker att en resa egentligen aldrig tar slut, den bara fortsätter, kanske på ett annat sätt, den utvecklas till något annat. Men i min värld hänger allting ihop, saker som verkar vara isolerade är i efterhand oftast inte det. Som att jag skulle träffa just den personen just då.

Känner jag så fullt ut just nu? Att mitt värde ligger i varandet? Att jag inte längre behöver bevisa något? Inte längre vara duktig? Nja, mer än då iallafall. Det går upp och ner. Vissa dagar känner jag så fullt ut. Det är dagar då jag känner fullständig flow, fullständig närvaro. Det är fantastiskt! Det är en euforisk känsla! Jag tänker knappt på vad jag ska göra, jag bara gör för att jag är fylld med inspiration och energi, tiden räcker inte till och jag längtar efter att få fortsätta dagen därpå. Andra dagar kommer det inte av sig själv, tankar om tvivel dyker upp och lägger en sordin på allting. Skillnaden är att jag har verktyg för att kunna ändra på det, jag vet att jag kan välja något annat, jag kan välja att inte stanna kvar i tvivlet. Och det häftiga är att ju oftare jag gör det, använder dessa verktyg, desto mer sällan behöver jag dom. 

Vad är det då för verktyg? Mycket handlar om att jag har valt att titta på hur jag behandlar mig själv, hur jag tänker om mig själv, vad jag unnar mig själv, vad jag säger till mig själv, vad jag ger mig själv och hur jag tar hand om mig själv. Jag har fått hjälp, massor med hjälp att ändra på mycket av detta så att jag kan vara snäll mot mig själv, ta hand om mig själv på bästa sätt. De konkreta verktyg jag själv använder numera är förutom yoga och meditation som hjälper mig att vara mer närvarande, gör jag aktiva val över vad jag vill fylla min dag med. Det handlar om tekniker som hjälper mig att befinna mig i rätt tillstånd för att kunna njuta av min dag så mycket som möjligt. För tillståndet jag befinner mig i gör all skillnad.

Föreställ dig att du vaknar på morgonen och minns något eländigt som hände dagen innan. För många av oss innebär detta att vi kliver in i dessa minnen, känner frustration, ilska, irritation, så att detta sen påverkar hur vi möter den nya dagen. Tänk om du istället aktivt skulle kunna välja något helt annat? Plocka fram ett minne som fyller dig med glädje, förväntan, nyfikenhet, och fylla dagen med detta? Vilket skulle du helst välja?

För det är just det som är kruxet, vi har förmågan att välja, och det är just det som gör skillnaden. Och ju mer vi väljer de ”positiva” tillstånden desto lättare blir det för hjärnan att välja detta som morgon minne per automatik. Här vill jag tillägga att jag inte tror att den finns bra eller dåliga tillstånd eller känslor, det handlar snarare om vilket tillstånd som just i stunden berikar mitt liv. Om vi inte väljer aktivt följer vi vår förprogrammerade primitiva hjärna. Vi är biologiskt programmerade att lägga märke till sånt som framkallar negativa tillstånd (rädsla, avsky, ilska, mm) 4 gånger mer än sånt som är behagligt. Detta är en överlevnadsinstinkt, för att vi ska kunna lägga märke till sånt som skulle kunna vara livsfarligt: en giftig orm, ett hungrigt lejon, mm. Men om vi aktivt väljer att befinna oss i de goa tillstånden, ju lättare blir det för hjärnan att välja detta istället för att börja dagen med att fokusera på gårdagens misslyckade möte, irritation över tvätthögen, bråket med partnern, bilen som pajade, igen.

Du har möjligheten att välja vad du vill fylla ditt liv med!

Vill du veta mer? Är du nyfiken på hur du kan jobba med detta mer konkret? Jag hjälper dig gärna att lära dig använda dessa verktyg. Du är välkommen att höra av dig här

 

Wherein does your worth lie?

 

Wherein does your worth lie? I was asked that question about 5 years ago. I was 45 years old and I fell apart, cried uncontrollably because I realized I didn’t have an answer to that question. After a few awkward attempts att answers, still convinced I had to perform in som way ”Because I can love…?”, the person who asked the question looked at me and said ”Because you are you”. I fell apart again. Could it really be like that? That I was worthy no matter what I did or didn’t do? No matter what I said or didn’t say? No matter who I was, tried or not tried to be? This became an important pivotal point for me, one of the most important in my life. Because I could have kept going, forever and ever, doing everything that stood in my power to prove myself worthy. But what was I supposed to do know, when I had nothing to prove?… Who was I? When I no longer needed to prove myself? When I no longer needed to figure out what the next step would be to do what I was doing even better?

This has since been with me as a steady companion. I am so deeply grateful for that question, so simple, yet so enormously powerful! And exactly what I needed to hear at the time. What’s happened since then? A lot, and it’s still happening, the journey is obviously not over. I think the journey never is, it’s always ongoing, in one way or another, evolving, changing. 

Do I fully feel that way now? That I’m worthy just by being? That I no longer need to prove anything? No longer need to perform? Sort of, more than then at least. It goes upp and down. Some days I feel that all the way through. They’re days filled with flow, complete presence, mindfulness. They’re amazing! It’s a euphoric feeling! I hardly think about what I’m going to do, I just do because I’m filled with inspiration and energy, the day doesn’t have enough hours and I long to continue the next day. Other days it doesn’t come by itself, I do self doubt and everything feels heavier. The difference is I have tools to change that, I know I can choose something different, I know I can choose not to remain in the self doubt. And the cool thing about it is that the more I use the tools the less I need them.

What kind of tools are they? A lot has been about choosing to look at how I treat myself, how I think about myself, what I treat myself to, what I say to myself, what I give myself and how I take care of myself. I’ve received help, lot’s of help to change a lot of this so I can be kind to myself, take care of myself in the best possible way. On a more practical basis apart from yoga and meditation, which help me stay present and mindful, I make active choices on what I want to fill my day with. They’re techniques that help me get in the right state so that I can enjoy my day as much as possible. Because the state I’m in makes all the difference.

Imagine you wake up in the morning and remember something crappy that happened the day before. For many of us this means that we step into these memories, feel frustrated, angry, irritated, and we take this with us affecting the whole outcome of the day. What if you could actively choose something else? What if you could bring forth a memory that fills you with joy, excitement, curiosity, and let this fill your day? Which one would you rather choose?

Because that’s just the thing, we have the ability to choose, and that’s what makes all the difference. And the more we choose the positive states the easier it becomes for the brain to choose this as you morning memory on an automatic basis. Here I want to ad that I don’t believe there are bad or good states or feelings, it’s a question of if it’s useful. If we don’t choose actively our primitive preprogrammed brain will choose for us. We are biologically programmed to notice things that bring upp negative feelings and states (fear, resentment, anger, etc) 4 times more than things that bring upp positive feelings and states (joy, love, excitement, etc). This is a survival instinct to help us notice things that could be fatally dangerous: a venomous snake, a hungry lion, etc. But if we actively choose to be in the good feeling states, the easier it becomes for the brain to choose this to wake up to instead of focusing on yesterdays crappy meeting, irritation over the laundry, the row with your partner, the car that broke, again…

You have the opportunity to chose what you want to fill your life with!

What do you choose?

Drop me a line and let me know!

 

Hur kan vatten hjälpa mig att läka?

Som en del i att vara shaman jobbar jag med de olika elementen: vatten, eld, luft, jord. De olika elementen har olika saker att lära oss om oss själva, olika förmågor att läka det som behöver läkas. Detta har varit en del av mitt liv så länge jag minns men inte på det medvetna sättet som jag jobbar med det just nu. Jag fascineras av kraften i att fokuserat jobba med en specifik energi under en viss tid. Nedan följer vad som hänt mig som en del i mitt arbete med vatten.

IMG_0297

Idag känner jag mig helt manglad. Igår var en tung dag. Vid lunch kände jag hur jag fylldes av irritation, ilska, nedstämdhet. Under eftermiddagen fylldes det på och jag klarade inte av att umgås med någon, jag låg på sängen, kände mig uppslukad av dessa tunga känslor, lyckades somna en stund. Inför kvällsmaten kände jag hur jag inte kunde hålla tillbaka tårarna och jag var tvungen att dela vad som pågick inom mig med familjen. Jag kände mig helt nere, förtvivlad, ensam, fullkomligt utanför. Ingen sa något och efter en stund började de prata om andra saker. Detta gjorde att jag efter en stund frågade om de tyckte att de var jobbigt att höra det jag berättade, vad de tänkte. Barnen hade inte så mycket att säga och när jag senare satt och pratade själv med min man insåg jag att det var alla mina gamla depressioner, alla mina tankar om att jag inte hör hemma, ensamhet, förtvivlan, allt som nu flöt upp till ytan och skulle rensas ut. När den insikten väl kom blev jag helt lugn, tom. När jag vaknade imorse kände jag hur det flödade intensivt genom kroppen, en enorm rensning pågick. Jag andades genom den och tackade för det som nu lämnade mig. Jag fick till mig att jag skulle läsa om vatten, ett element som varit fokus för mitt inre arbete senaste 2-3 veckorna. Jag har mediterat vatten, jag har dansat vatten, jag har lyssnat på vatten musik, jag har medvetet fokuserat på vattnet när jag duschat, legat och lyssnat och njutit av regnet som öst utanför fönstret, jag har målat vatten och tittat på bilder av vatten, mitt altare har varit tillägnat vatten. Det jag läste beskrev vatten som känslornas element, det element som rensar, renar, låter känslorna komma upp till ytan. Vattnet uppmanar oss att att njuta och vara i de positiva känslorna utan att klamra oss fast vid dom, låta de tunga känslorna flyta igenom oss utan att fastna i dom. Vattnet fastnar aldrig, det är i ständigt flöde. Då förstod jag ännu mer, varför jag känner mig manglad, att det även är en rensning på ett fysiskt plan, jag vet ju väl att känslorna och upplevelserna vi är med om sätter sig i kroppen, det är klart att det känns fysiskt i kroppen när dom sen rensas ut. Jag sitter med fötterna mot marken och låter all depressiv energi, alla tankar om utanförskap, tankar och känslor om att jag inte hör hemma, tankar och känslor om förtvivlan, om ensamhet rinna ur mig genom kroppen, ner genom fötterna ner i Moder Jord som tacksamt tar emot det och omvandlar det till ny energi. Det känns skönt, skönt att äntligen lätta på bördan, att få hjälp att släppa taget. Jag känner mig skör, det blir ett stort tomrum där allt suttit, ett tomrum som behöver fyllas på, fyllas på medvetet med det jag önskar. Jag fyller tomrummet med kärleksfullt ljus, med vetskapen att jag hör till, att jag alltid är hemma, att jag alltid är en del av allting, att allting egentligen är ett, att jag alltid är villkorslöst älskad och önskad.

 

IMG_7118

 

Jag är tacksam, enormt tacksam för allt jag lär mig, allt jag får möjlighet att rensa ut, släppa taget om, låta det som tyngt mig ner lämna mig och ge plats för något lättare, ge plats för mer ljus, mer kärlek, mer varande, en större förmåga att kunna ta emot det överflöd som finns runtomkring mig. Tack vattnet för det du hjälper mig att rensa, förstå. Tack!

 

Vi är inne i en tid då vi får mycket hjälp at låta gammalt komma upp till ytan samt rensas ut. Jag förstår inte alltid hur allt detta fungerar, men jag känner att det fungerar. Upplever du att det dyker upp gamla mönster som du känner att du jobbat mycket med? Sånt som du trott att du var färdig med? Det kan vara ett tecken på detta. Utmaningen för mig är att inte fastna i det utan ta hjälp av det som vattnets energi är så bra på, se det för vad det är, andas igenom det och släppa taget om det, låta det flöda vidare. Om det inte släpper be om hjälp med att släppa taget. Om det fortfarande inte hjälper fråga vad som behövs för att du ska kunna släppa taget. Det kanske är något/någon som behöver förlåtas, något som behöver sägas, något du behöver göra först innan du kan släppa taget, eller något du behöver få syn på. Här följer några kortfattade instruktioner på hur du kan jobba med de jobbiga känslorna, minnena, vanorna när de dyker upp.

  • Ta hjälp av vattnets flödande energi för att låta känslorna, minnet, vanan skölja genom dig
  • Tacka för den lärdomen det ger dig
  • Ta kontakt med Moder Jord som gärna tar emot dessa energier (enklaste sättet är att barfota sätta fötterna på marken)
  • Fyll tomrummet med ljus, kärlek och det du önskar

 

Kommentera gärna om du känner igen dig, om du har liknande erfarenheter eller bara har frågor. Det är alltid lika roligt att få kontakt med dig som läser. Önskar dig allt gott och hjälp av vattnet för att kunna släppa taget och fylla ditt liv med mer kärlek och mer ljus!

Och vill du ha hjälp att jobba igenom något är du välkommen att boka en session. Det är bara att maila för tid eller om du vill veta mer om hur jag jobbar. Med mycket kärlek och ljus!