Vari ligger ditt värde?

IMG_3378

 

(For English scroll down)

Vari ligger ditt värde? Den frågan fick jag för snart fem år sen. Jag var 45 år och jag bröt ihop, grät hejdlöst då jag insåg att jag inte hade svar på frågan. Efter några tafatta försök att svara, duktig som jag var ville jag förstås visa att jag kunde komma fram med ett svar i stil med ”Att jag kan älska?…”, tittade personen som frågat på mig och sa ”Att du är du”. Då bröt jag ihop igen. Kunde det verkligen vara så? Att jag hade ett värde oavsett vad jag gjorde, eller inte gjorde? Oavsett vad jag sa, eller inte sa? Oavsett vem jag var, försökte vara eller inte vara? Detta blev en viktig vändpunkt för mig, en av dom viktigaste i mitt liv. För jag hade kunnat fortsätta, i all oändlighet, att göra allt som stod i min makt för att bevisa att jag var värdig. Men vad skulle jag nu göra, när jag inte behövde bevisa nånting?… Vem var jag nu? När jag inte längre behövde vara duktig? När jag inte hela tiden behövde lista ut vad nästa steg skulle vara för att det jag gjorde skulle kunna bli ännu bättre?

Detta har sen dess följt med mig som en stadig röd tråd i livet. Jag är så evinnerligt tacksam för den frågan, så enkel, men ack så enormt kraftfull! Och precis det jag behövde höra, just då. Vad har hänt sen dess? Mycket, och det händer fortfarande, resan är givetvis inte slut. Jag tänker att en resa egentligen aldrig tar slut, den bara fortsätter, kanske på ett annat sätt, den utvecklas till något annat. Men i min värld hänger allting ihop, saker som verkar vara isolerade är i efterhand oftast inte det. Som att jag skulle träffa just den personen just då.

Känner jag så fullt ut just nu? Att mitt värde ligger i varandet? Att jag inte längre behöver bevisa något? Inte längre vara duktig? Nja, mer än då iallafall. Det går upp och ner. Vissa dagar känner jag så fullt ut. Det är dagar då jag känner fullständig flow, fullständig närvaro. Det är fantastiskt! Det är en euforisk känsla! Jag tänker knappt på vad jag ska göra, jag bara gör för att jag är fylld med inspiration och energi, tiden räcker inte till och jag längtar efter att få fortsätta dagen därpå. Andra dagar kommer det inte av sig själv, tankar om tvivel dyker upp och lägger en sordin på allting. Skillnaden är att jag har verktyg för att kunna ändra på det, jag vet att jag kan välja något annat, jag kan välja att inte stanna kvar i tvivlet. Och det häftiga är att ju oftare jag gör det, använder dessa verktyg, desto mer sällan behöver jag dom. 

Vad är det då för verktyg? Mycket handlar om att jag har valt att titta på hur jag behandlar mig själv, hur jag tänker om mig själv, vad jag unnar mig själv, vad jag säger till mig själv, vad jag ger mig själv och hur jag tar hand om mig själv. Jag har fått hjälp, massor med hjälp att ändra på mycket av detta så att jag kan vara snäll mot mig själv, ta hand om mig själv på bästa sätt. De konkreta verktyg jag själv använder numera är förutom yoga och meditation som hjälper mig att vara mer närvarande, gör jag aktiva val över vad jag vill fylla min dag med. Det handlar om tekniker som hjälper mig att befinna mig i rätt tillstånd för att kunna njuta av min dag så mycket som möjligt. För tillståndet jag befinner mig i gör all skillnad.

Föreställ dig att du vaknar på morgonen och minns något eländigt som hände dagen innan. För många av oss innebär detta att vi kliver in i dessa minnen, känner frustration, ilska, irritation, så att detta sen påverkar hur vi möter den nya dagen. Tänk om du istället aktivt skulle kunna välja något helt annat? Plocka fram ett minne som fyller dig med glädje, förväntan, nyfikenhet, och fylla dagen med detta? Vilket skulle du helst välja?

För det är just det som är kruxet, vi har förmågan att välja, och det är just det som gör skillnaden. Och ju mer vi väljer de ”positiva” tillstånden desto lättare blir det för hjärnan att välja detta som morgon minne per automatik. Här vill jag tillägga att jag inte tror att den finns bra eller dåliga tillstånd eller känslor, det handlar snarare om vilket tillstånd som just i stunden berikar mitt liv. Om vi inte väljer aktivt följer vi vår förprogrammerade primitiva hjärna. Vi är biologiskt programmerade att lägga märke till sånt som framkallar negativa tillstånd (rädsla, avsky, ilska, mm) 4 gånger mer än sånt som är behagligt. Detta är en överlevnadsinstinkt, för att vi ska kunna lägga märke till sånt som skulle kunna vara livsfarligt: en giftig orm, ett hungrigt lejon, mm. Men om vi aktivt väljer att befinna oss i de goa tillstånden, ju lättare blir det för hjärnan att välja detta istället för att börja dagen med att fokusera på gårdagens misslyckade möte, irritation över tvätthögen, bråket med partnern, bilen som pajade, igen.

Du har möjligheten att välja vad du vill fylla ditt liv med!

Vill du veta mer? Är du nyfiken på hur du kan jobba med detta mer konkret? Jag hjälper dig gärna att lära dig använda dessa verktyg. Du är välkommen att höra av dig här

 

Wherein does your worth lie?

 

Wherein does your worth lie? I was asked that question about 5 years ago. I was 45 years old and I fell apart, cried uncontrollably because I realized I didn’t have an answer to that question. After a few awkward attempts att answers, still convinced I had to perform in som way ”Because I can love…?”, the person who asked the question looked at me and said ”Because you are you”. I fell apart again. Could it really be like that? That I was worthy no matter what I did or didn’t do? No matter what I said or didn’t say? No matter who I was, tried or not tried to be? This became an important pivotal point for me, one of the most important in my life. Because I could have kept going, forever and ever, doing everything that stood in my power to prove myself worthy. But what was I supposed to do know, when I had nothing to prove?… Who was I? When I no longer needed to prove myself? When I no longer needed to figure out what the next step would be to do what I was doing even better?

This has since been with me as a steady companion. I am so deeply grateful for that question, so simple, yet so enormously powerful! And exactly what I needed to hear at the time. What’s happened since then? A lot, and it’s still happening, the journey is obviously not over. I think the journey never is, it’s always ongoing, in one way or another, evolving, changing. 

Do I fully feel that way now? That I’m worthy just by being? That I no longer need to prove anything? No longer need to perform? Sort of, more than then at least. It goes upp and down. Some days I feel that all the way through. They’re days filled with flow, complete presence, mindfulness. They’re amazing! It’s a euphoric feeling! I hardly think about what I’m going to do, I just do because I’m filled with inspiration and energy, the day doesn’t have enough hours and I long to continue the next day. Other days it doesn’t come by itself, I do self doubt and everything feels heavier. The difference is I have tools to change that, I know I can choose something different, I know I can choose not to remain in the self doubt. And the cool thing about it is that the more I use the tools the less I need them.

What kind of tools are they? A lot has been about choosing to look at how I treat myself, how I think about myself, what I treat myself to, what I say to myself, what I give myself and how I take care of myself. I’ve received help, lot’s of help to change a lot of this so I can be kind to myself, take care of myself in the best possible way. On a more practical basis apart from yoga and meditation, which help me stay present and mindful, I make active choices on what I want to fill my day with. They’re techniques that help me get in the right state so that I can enjoy my day as much as possible. Because the state I’m in makes all the difference.

Imagine you wake up in the morning and remember something crappy that happened the day before. For many of us this means that we step into these memories, feel frustrated, angry, irritated, and we take this with us affecting the whole outcome of the day. What if you could actively choose something else? What if you could bring forth a memory that fills you with joy, excitement, curiosity, and let this fill your day? Which one would you rather choose?

Because that’s just the thing, we have the ability to choose, and that’s what makes all the difference. And the more we choose the positive states the easier it becomes for the brain to choose this as you morning memory on an automatic basis. Here I want to ad that I don’t believe there are bad or good states or feelings, it’s a question of if it’s useful. If we don’t choose actively our primitive preprogrammed brain will choose for us. We are biologically programmed to notice things that bring upp negative feelings and states (fear, resentment, anger, etc) 4 times more than things that bring upp positive feelings and states (joy, love, excitement, etc). This is a survival instinct to help us notice things that could be fatally dangerous: a venomous snake, a hungry lion, etc. But if we actively choose to be in the good feeling states, the easier it becomes for the brain to choose this to wake up to instead of focusing on yesterdays crappy meeting, irritation over the laundry, the row with your partner, the car that broke, again…

You have the opportunity to chose what you want to fill your life with!

What do you choose?

Drop me a line and let me know!

 

Jag är shaman!

Jag är shaman!

Vad betyder det? Hittills har jag inte vågat skriva om detta av flera skäl. Det ena är rädslan att andra ska uppfatta mig som helt galen, konstig, som om jag gått med i nån sekt. De andra för att jag är rädd att andra (shamaner) ska tycka att jag inte kan tillräckligt, jag är inte initierad, jag har inte tillräcklig utbildning och därför inte kan kalla mig shaman. Men shaman är inte något man utbildar sig till, det är något man är, man föds shaman, man har varit shaman i tidigare liv och det handlar om att man ska komma ihåg sin shamanträning från tidigare liv. Vissa kliver in i sin identitet som shaman andra gör det inte. Det betyder också att våga gå in i det mörker som finns i livet, ibland i form av rädslor, och ta sig igenom det till ljuset på andra sidan. Vad innebär det då? För mig betyder det att jag står med ena foten i den fysiska världen, den andra i den andliga/själsliga världen och att jag genom detta ska hjälpa mig själv och andra. 

Att ha ena foten i den fysiska världen betyder för mig att jag är en fysisk del av den jord vi lever på, det fysiska universum som vi är en del av. Jag ser att min fysiska kropp är en del av allt detta. Rent konkret innebär det att det jag gör mot min fysiska omvärld gör jag också mot mig själv. Detta är den största anledning till att det för mig är viktigt att värna om naturen, att göra det jag kan för att förvalta den delen av Moder Jord som jag har till låns av mina barnbarnsbarn. Innan Big Bang var all fysisk materia sammankopplad. Detta innebär att all fysisk materia fortfarande har en koppling till varandra oavsett tid och rum.

Att ha andra foten i den själsliga världen innebär för mig att jag har tillgång till en oändlig mängd visdom. Jag, som ni redan vet, talar regelbundet med min själ. Jag har även kontakt med andra andliga väsen och energier. Detta kan innebära att jag t.ex. kommunicerar med de andliga väsen som är kopplade till specifika djur och växter. Precis som människor har olika egenskaper och kan hjälpa oss med olika saker har djur det också. Inom shamanismen pratar man t.e.x om kraftdjur, djur som kan hjälpa oss att få extra kraft när vi behöver göra något som är viktigt men som vi kanske inte har ork till för tillfället. Det finns även totemdjur, djur som har specifika lärdomar som jag behöver i detta liv. En annan aspekt av den själsliga världen är reinkarnation, jag tror på tidigare liv och har kunskap om flera av mina tidigare liv. Som shaman gör jag inre resor där jag har kontakt med dessa världar, världar som för mig är högst verkliga.

Hur vet jag då att jag är shaman? Jag lyssnade på en pod för några månader sen där två kvinnor pratade om om olika tecken som talar för att man är shaman. När jag hörde detta grät jag helt förtvivlat, jag var tvungen att lägga mig på golvet i fosterställning för att upplevelsen blev så stark. Det fanns så många saker i mitt liv som jag alldeles plötsligt förstod, saker som hade gjort att jag ofta känt mig konstig, annorlunda, att jag inte passade in. Alldeles plötsligt förstod jag varför jag är som jag är, och fler insikter har kommit när jag har haft möjlighet att läka sår som uppståt från tidigare liv. Att läka sår från tidigare liv betyder att man har varit med om traumatiska saker som exempelvis att man bränts på bål som häxa. Läkningen innebär att minnas detta, förstå vad det inneburit på ett själsplan och läka såret genom att se att nu lever jag ett nytt liv, ett liv där jag inte riskerar att brännas på bål, ett liv som inte innebär fara för livet för att jag uttrycker den här delen av mig själv. Har du en oförklarlig rädsla för något, en stark obehagskänsla för något som inte har någon rationell förklaring i detta liv? Har du något som du kanske har jobbat med i terapi under längre tid men känner att du inte kommer vidare med? Då kan det ha att göra med ett trauma från ett tidigare liv. Att läka trauman från tidigare liv har för mig bidragit till stora förändringar, en mycket större känsla av trygghet, samhörighet, meningsfullhet. Är du intresserad av att veta mer? Du får gärna kontakta mig så kan vi boka en session, för detta är ett sätt som jag ska utöva min shamanism i världen just nu, genom att skapa ett tryggt utrymme för andra att gå igenom sitt mörker och komma ut, starkare och visare på den ljusare sidan.

Mycket kärlek, ljus och läkning önskar jag dig i denna magiskt vackra värld vi lever i!

 

IMG_6459

How do I recognize the truth? Hur vet jag vad som är sant?

(For english continue reading, för att läsa på svenska fortsätt till texten efter bilden.)

I am sometimes overwhelmed by information.  Information I constantly need to discern whether it’s true or not. In spite of the fact that I don’t read newspapers, don’t watch the news  and carefully choose what I read on Facebook, which maillists I sign up for, which notices I have on in my phone, there’s still plenty to sort through.

I love books. I love the world of knowledge, the vastness of inner wisdom I can tap into through books. But even here there’s plenty of information to discern. It’s like walking through a swarm of birds looking for a specific one, they’re all buzzing and I know the specifik one that I’m looking for is there. But if there are too many birds my mind gets boggled, my brain has a hard time trying to figure out which bird I’m looking for. How do I do to see the precise bird I want, to hear what’s true for me, right now?

This is something that I practice everyday, getting better at figuring out what is meant for me, the truth that is true for me. The truth I know is in that jungle of information, sometimes an outer jungle sometimes an inner jungle. I listen inwards, I ask myself how it feels, how it touches me. A prerequisite for me hearing this is that I take time for myself on a regular basis, quiet time. Time away from people, other disturbances like TV, radio, internet, mobile phone, music, thoughts about work, planning, the future, the past. Aware time with me. It doesn’t necessarily have to be meditation but meditation has helped me. What has helped me the most was a Vipassana retreat in India 16 years ago. 10 days of silence without communicating with anyone, quiet with myself, the only communication was the gong waking me up in the mornings and the guidance of the teachers. During this retreat I found that quiet place within myself, that quiet place where thoughts cease to exist, the only thing present is awarenes. On the last day, when we were allowed to start talking to each other, I found I didn’t want to, I was so at peace with just being in that inner silence.  But this is the world I want to live in, interacting with other people, not as a hermit. This retreat layed the foundation that made it possible for me to listen inwards. There are many other things that have also helped me with this, a course that helped me to listen to my soul, a therapist that helped me see my self worth, and the list goes on. The most important thing is probably the will to listen, the will to close off everything else and focus on that inner voice, to see the value of it. The will to see that this is the voice that can help me live my life, my way, to make me feel good about myself, to help me feel love and joy and futher spread love and joy from a place of love and joy.

I ”hear” this voice in different ways:

  • A voice I hear inside myself, a voice I’ve trained myself to discern from the voice of the ego
  • A feeling in my gut, it feels either open or closed, like energy is movig upwards freely or is being shut down.
  • A feeling in my body i.e. I get goose bumps, my hands get sweaty, I get a warm feeling inside, I gett tears in my eyes, my body starts shaking.
  • Sometimes I use a pendulum in front of me to get a yes or no.

There are more ways but these are the ones I use on a regular basis. This is the way I communicate with my soul, my way of recognizing the truth.

How do you do? I’d love to hear about your experiences of listening to your soul and your truth. Thank you for reading and many blessings on your path!

meditation

Jag översköljs stundtals av information. Information som jag ständigt behöver ta ställning till om det är sant eller inte. Trots att jag inte läser tidningen, inte tittar på nyheterna och noggrant väljer vilket flöde på Facebook jag kollar på, vilka maillistor jag anmäler mig till, vilka notiser jag väljer att ha på i min telefon, är det mycket att ta ställning till.

Jag älskar böcker. Jag älskar den värld av kunskap, den inre värld av visdom som jag får tillgång till genom böcker. Men även här är det information att ta ställning till. Det är som att färdas i en svärm av fåglar och leta efter en speciell fågel, alla surrar och jag vet att den jag letar efter finns där. Men blir det för många fåglar blir det rörigt i mitt huvud, min hjärna får svårt att urskilja den jag letar efter. Hur gör jag då för att se just den fågeln jag behöver se, höra det som är sant för just mig, just nu?

Detta tränar jag på dagligen, att bli bättre på att urskilja det som är menat för mig, den sanningen som är sann just för mig. Sanningen som jag vet finns där i djungeln av information, ibland en yttre djungel och ibland en inre djungel. Jag lyssnar inåt, jag frågar mig själv hur det känns i mig, hur det landar i mig. Förutsättningen för att jag ska kunna höra denna inre sanning är att jag regelbundet har tid med mig själv, tyst tid. Tid fri från andra människor, andra störningar som ex TV, radio, internet, mobiltelefon, musik, tankar om jobb, planering, framtiden, dåtiden. Tid i närvaro med mig själv. Det behöver inte nödvändigtvis vara i meditation men det har hjälpt mig att träna meditation. Det som jag har haft mest nytta av var en Vipassana retreat i Indien för 16 år sen. 10 dagar i tystnad utan att kommunicera med någon annan varelse, i stillhet med mig själv, guidad av lärarna. Under denna retreat hittade jag den där tysta platsen i mig själv, den där tysta platsen där tankarna upphör att existera, det ända som finns är närvaro. Sista dagen, när vi fick börja kommunicera med varandra, märkte jag att jag inte ville prata med någon annan, det tog verkligen emot, det var så skönt att vara i den där inre tystnaden. Men det är i denna värld jag vill leva, i samspel med andra människor, inte som en eremit. Denna retreat la den grunden i mig som har gjort det möjligt att lyssna inåt. Det finns många andra saker som har hjälpt mig också, en kurs som hjälpte mig att lyssna till min själ, en kurator som hjälpte mig att se mitt eget värde, listan är lång. Det viktigaste är nog viljan att lyssna, viljan att stänga av allt annat och lägga fokus på den inre rösten, att värdesätta den. Viljan att se att denna röst är den som kan hjälpa mig att leva mitt liv, på mitt sätt, så som jag vill ha det, för att jag ska må bra, för att jag ska kunna känna kärlek och glädje och sen sprida kärlek och glädje från just kärlek och glädje.

Jag själv får kontakt med denna röst på olika sätt:

  • En inre röst som jag hör i mig, en röst jag har tränat på att höra som skiljer sig från egots röst
  • En känsla i magen, det känns antingen öppet eller stängt, att energin trycks ner eller höjs och flyter upp fritt.
  • En känsla i kroppen t.ex. att jag ryser, händerna blir svettiga, jag blir alldeles varm inombords, tårarna rinner, kroppen skakar.
  • Ibland använder jag mig av en pendel som jag håller framför mig för att få ett ja eller nej.

Det finns fler sätt men dessa använder jag mig av regelbundet. Detta är mitt sätt att kommunicera med min själ, mitt sätt att komma i kontakt med min sanning.

Hur gör du? Dela gärna av dina erfarenheter, jag tycker alltid det är kul att höra hur vi gör för att lyssna till vår egen sanning. Tack för att du läser!