Vari ligger ditt värde?

IMG_3378

 

(For English scroll down)

Vari ligger ditt värde? Den frågan fick jag för snart fem år sen. Jag var 45 år och jag bröt ihop, grät hejdlöst då jag insåg att jag inte hade svar på frågan. Efter några tafatta försök att svara, duktig som jag var ville jag förstås visa att jag kunde komma fram med ett svar i stil med ”Att jag kan älska?…”, tittade personen som frågat på mig och sa ”Att du är du”. Då bröt jag ihop igen. Kunde det verkligen vara så? Att jag hade ett värde oavsett vad jag gjorde, eller inte gjorde? Oavsett vad jag sa, eller inte sa? Oavsett vem jag var, försökte vara eller inte vara? Detta blev en viktig vändpunkt för mig, en av dom viktigaste i mitt liv. För jag hade kunnat fortsätta, i all oändlighet, att göra allt som stod i min makt för att bevisa att jag var värdig. Men vad skulle jag nu göra, när jag inte behövde bevisa nånting?… Vem var jag nu? När jag inte längre behövde vara duktig? När jag inte hela tiden behövde lista ut vad nästa steg skulle vara för att det jag gjorde skulle kunna bli ännu bättre?

Detta har sen dess följt med mig som en stadig röd tråd i livet. Jag är så evinnerligt tacksam för den frågan, så enkel, men ack så enormt kraftfull! Och precis det jag behövde höra, just då. Vad har hänt sen dess? Mycket, och det händer fortfarande, resan är givetvis inte slut. Jag tänker att en resa egentligen aldrig tar slut, den bara fortsätter, kanske på ett annat sätt, den utvecklas till något annat. Men i min värld hänger allting ihop, saker som verkar vara isolerade är i efterhand oftast inte det. Som att jag skulle träffa just den personen just då.

Känner jag så fullt ut just nu? Att mitt värde ligger i varandet? Att jag inte längre behöver bevisa något? Inte längre vara duktig? Nja, mer än då iallafall. Det går upp och ner. Vissa dagar känner jag så fullt ut. Det är dagar då jag känner fullständig flow, fullständig närvaro. Det är fantastiskt! Det är en euforisk känsla! Jag tänker knappt på vad jag ska göra, jag bara gör för att jag är fylld med inspiration och energi, tiden räcker inte till och jag längtar efter att få fortsätta dagen därpå. Andra dagar kommer det inte av sig själv, tankar om tvivel dyker upp och lägger en sordin på allting. Skillnaden är att jag har verktyg för att kunna ändra på det, jag vet att jag kan välja något annat, jag kan välja att inte stanna kvar i tvivlet. Och det häftiga är att ju oftare jag gör det, använder dessa verktyg, desto mer sällan behöver jag dom. 

Vad är det då för verktyg? Mycket handlar om att jag har valt att titta på hur jag behandlar mig själv, hur jag tänker om mig själv, vad jag unnar mig själv, vad jag säger till mig själv, vad jag ger mig själv och hur jag tar hand om mig själv. Jag har fått hjälp, massor med hjälp att ändra på mycket av detta så att jag kan vara snäll mot mig själv, ta hand om mig själv på bästa sätt. De konkreta verktyg jag själv använder numera är förutom yoga och meditation som hjälper mig att vara mer närvarande, gör jag aktiva val över vad jag vill fylla min dag med. Det handlar om tekniker som hjälper mig att befinna mig i rätt tillstånd för att kunna njuta av min dag så mycket som möjligt. För tillståndet jag befinner mig i gör all skillnad.

Föreställ dig att du vaknar på morgonen och minns något eländigt som hände dagen innan. För många av oss innebär detta att vi kliver in i dessa minnen, känner frustration, ilska, irritation, så att detta sen påverkar hur vi möter den nya dagen. Tänk om du istället aktivt skulle kunna välja något helt annat? Plocka fram ett minne som fyller dig med glädje, förväntan, nyfikenhet, och fylla dagen med detta? Vilket skulle du helst välja?

För det är just det som är kruxet, vi har förmågan att välja, och det är just det som gör skillnaden. Och ju mer vi väljer de ”positiva” tillstånden desto lättare blir det för hjärnan att välja detta som morgon minne per automatik. Här vill jag tillägga att jag inte tror att den finns bra eller dåliga tillstånd eller känslor, det handlar snarare om vilket tillstånd som just i stunden berikar mitt liv. Om vi inte väljer aktivt följer vi vår förprogrammerade primitiva hjärna. Vi är biologiskt programmerade att lägga märke till sånt som framkallar negativa tillstånd (rädsla, avsky, ilska, mm) 4 gånger mer än sånt som är behagligt. Detta är en överlevnadsinstinkt, för att vi ska kunna lägga märke till sånt som skulle kunna vara livsfarligt: en giftig orm, ett hungrigt lejon, mm. Men om vi aktivt väljer att befinna oss i de goa tillstånden, ju lättare blir det för hjärnan att välja detta istället för att börja dagen med att fokusera på gårdagens misslyckade möte, irritation över tvätthögen, bråket med partnern, bilen som pajade, igen.

Du har möjligheten att välja vad du vill fylla ditt liv med!

Vill du veta mer? Är du nyfiken på hur du kan jobba med detta mer konkret? Jag hjälper dig gärna att lära dig använda dessa verktyg. Du är välkommen att höra av dig här

 

Wherein does your worth lie?

 

Wherein does your worth lie? I was asked that question about 5 years ago. I was 45 years old and I fell apart, cried uncontrollably because I realized I didn’t have an answer to that question. After a few awkward attempts att answers, still convinced I had to perform in som way ”Because I can love…?”, the person who asked the question looked at me and said ”Because you are you”. I fell apart again. Could it really be like that? That I was worthy no matter what I did or didn’t do? No matter what I said or didn’t say? No matter who I was, tried or not tried to be? This became an important pivotal point for me, one of the most important in my life. Because I could have kept going, forever and ever, doing everything that stood in my power to prove myself worthy. But what was I supposed to do know, when I had nothing to prove?… Who was I? When I no longer needed to prove myself? When I no longer needed to figure out what the next step would be to do what I was doing even better?

This has since been with me as a steady companion. I am so deeply grateful for that question, so simple, yet so enormously powerful! And exactly what I needed to hear at the time. What’s happened since then? A lot, and it’s still happening, the journey is obviously not over. I think the journey never is, it’s always ongoing, in one way or another, evolving, changing. 

Do I fully feel that way now? That I’m worthy just by being? That I no longer need to prove anything? No longer need to perform? Sort of, more than then at least. It goes upp and down. Some days I feel that all the way through. They’re days filled with flow, complete presence, mindfulness. They’re amazing! It’s a euphoric feeling! I hardly think about what I’m going to do, I just do because I’m filled with inspiration and energy, the day doesn’t have enough hours and I long to continue the next day. Other days it doesn’t come by itself, I do self doubt and everything feels heavier. The difference is I have tools to change that, I know I can choose something different, I know I can choose not to remain in the self doubt. And the cool thing about it is that the more I use the tools the less I need them.

What kind of tools are they? A lot has been about choosing to look at how I treat myself, how I think about myself, what I treat myself to, what I say to myself, what I give myself and how I take care of myself. I’ve received help, lot’s of help to change a lot of this so I can be kind to myself, take care of myself in the best possible way. On a more practical basis apart from yoga and meditation, which help me stay present and mindful, I make active choices on what I want to fill my day with. They’re techniques that help me get in the right state so that I can enjoy my day as much as possible. Because the state I’m in makes all the difference.

Imagine you wake up in the morning and remember something crappy that happened the day before. For many of us this means that we step into these memories, feel frustrated, angry, irritated, and we take this with us affecting the whole outcome of the day. What if you could actively choose something else? What if you could bring forth a memory that fills you with joy, excitement, curiosity, and let this fill your day? Which one would you rather choose?

Because that’s just the thing, we have the ability to choose, and that’s what makes all the difference. And the more we choose the positive states the easier it becomes for the brain to choose this as you morning memory on an automatic basis. Here I want to ad that I don’t believe there are bad or good states or feelings, it’s a question of if it’s useful. If we don’t choose actively our primitive preprogrammed brain will choose for us. We are biologically programmed to notice things that bring upp negative feelings and states (fear, resentment, anger, etc) 4 times more than things that bring upp positive feelings and states (joy, love, excitement, etc). This is a survival instinct to help us notice things that could be fatally dangerous: a venomous snake, a hungry lion, etc. But if we actively choose to be in the good feeling states, the easier it becomes for the brain to choose this to wake up to instead of focusing on yesterdays crappy meeting, irritation over the laundry, the row with your partner, the car that broke, again…

You have the opportunity to chose what you want to fill your life with!

What do you choose?

Drop me a line and let me know!

 

Hur kan vatten hjälpa mig att läka?

Som en del i att vara shaman jobbar jag med de olika elementen: vatten, eld, luft, jord. De olika elementen har olika saker att lära oss om oss själva, olika förmågor att läka det som behöver läkas. Detta har varit en del av mitt liv så länge jag minns men inte på det medvetna sättet som jag jobbar med det just nu. Jag fascineras av kraften i att fokuserat jobba med en specifik energi under en viss tid. Nedan följer vad som hänt mig som en del i mitt arbete med vatten.

IMG_0297

Idag känner jag mig helt manglad. Igår var en tung dag. Vid lunch kände jag hur jag fylldes av irritation, ilska, nedstämdhet. Under eftermiddagen fylldes det på och jag klarade inte av att umgås med någon, jag låg på sängen, kände mig uppslukad av dessa tunga känslor, lyckades somna en stund. Inför kvällsmaten kände jag hur jag inte kunde hålla tillbaka tårarna och jag var tvungen att dela vad som pågick inom mig med familjen. Jag kände mig helt nere, förtvivlad, ensam, fullkomligt utanför. Ingen sa något och efter en stund började de prata om andra saker. Detta gjorde att jag efter en stund frågade om de tyckte att de var jobbigt att höra det jag berättade, vad de tänkte. Barnen hade inte så mycket att säga och när jag senare satt och pratade själv med min man insåg jag att det var alla mina gamla depressioner, alla mina tankar om att jag inte hör hemma, ensamhet, förtvivlan, allt som nu flöt upp till ytan och skulle rensas ut. När den insikten väl kom blev jag helt lugn, tom. När jag vaknade imorse kände jag hur det flödade intensivt genom kroppen, en enorm rensning pågick. Jag andades genom den och tackade för det som nu lämnade mig. Jag fick till mig att jag skulle läsa om vatten, ett element som varit fokus för mitt inre arbete senaste 2-3 veckorna. Jag har mediterat vatten, jag har dansat vatten, jag har lyssnat på vatten musik, jag har medvetet fokuserat på vattnet när jag duschat, legat och lyssnat och njutit av regnet som öst utanför fönstret, jag har målat vatten och tittat på bilder av vatten, mitt altare har varit tillägnat vatten. Det jag läste beskrev vatten som känslornas element, det element som rensar, renar, låter känslorna komma upp till ytan. Vattnet uppmanar oss att att njuta och vara i de positiva känslorna utan att klamra oss fast vid dom, låta de tunga känslorna flyta igenom oss utan att fastna i dom. Vattnet fastnar aldrig, det är i ständigt flöde. Då förstod jag ännu mer, varför jag känner mig manglad, att det även är en rensning på ett fysiskt plan, jag vet ju väl att känslorna och upplevelserna vi är med om sätter sig i kroppen, det är klart att det känns fysiskt i kroppen när dom sen rensas ut. Jag sitter med fötterna mot marken och låter all depressiv energi, alla tankar om utanförskap, tankar och känslor om att jag inte hör hemma, tankar och känslor om förtvivlan, om ensamhet rinna ur mig genom kroppen, ner genom fötterna ner i Moder Jord som tacksamt tar emot det och omvandlar det till ny energi. Det känns skönt, skönt att äntligen lätta på bördan, att få hjälp att släppa taget. Jag känner mig skör, det blir ett stort tomrum där allt suttit, ett tomrum som behöver fyllas på, fyllas på medvetet med det jag önskar. Jag fyller tomrummet med kärleksfullt ljus, med vetskapen att jag hör till, att jag alltid är hemma, att jag alltid är en del av allting, att allting egentligen är ett, att jag alltid är villkorslöst älskad och önskad.

 

IMG_7118

 

Jag är tacksam, enormt tacksam för allt jag lär mig, allt jag får möjlighet att rensa ut, släppa taget om, låta det som tyngt mig ner lämna mig och ge plats för något lättare, ge plats för mer ljus, mer kärlek, mer varande, en större förmåga att kunna ta emot det överflöd som finns runtomkring mig. Tack vattnet för det du hjälper mig att rensa, förstå. Tack!

 

Vi är inne i en tid då vi får mycket hjälp at låta gammalt komma upp till ytan samt rensas ut. Jag förstår inte alltid hur allt detta fungerar, men jag känner att det fungerar. Upplever du att det dyker upp gamla mönster som du känner att du jobbat mycket med? Sånt som du trott att du var färdig med? Det kan vara ett tecken på detta. Utmaningen för mig är att inte fastna i det utan ta hjälp av det som vattnets energi är så bra på, se det för vad det är, andas igenom det och släppa taget om det, låta det flöda vidare. Om det inte släpper be om hjälp med att släppa taget. Om det fortfarande inte hjälper fråga vad som behövs för att du ska kunna släppa taget. Det kanske är något/någon som behöver förlåtas, något som behöver sägas, något du behöver göra först innan du kan släppa taget, eller något du behöver få syn på. Här följer några kortfattade instruktioner på hur du kan jobba med de jobbiga känslorna, minnena, vanorna när de dyker upp.

  • Ta hjälp av vattnets flödande energi för att låta känslorna, minnet, vanan skölja genom dig
  • Tacka för den lärdomen det ger dig
  • Ta kontakt med Moder Jord som gärna tar emot dessa energier (enklaste sättet är att barfota sätta fötterna på marken)
  • Fyll tomrummet med ljus, kärlek och det du önskar

 

Kommentera gärna om du känner igen dig, om du har liknande erfarenheter eller bara har frågor. Det är alltid lika roligt att få kontakt med dig som läser. Önskar dig allt gott och hjälp av vattnet för att kunna släppa taget och fylla ditt liv med mer kärlek och mer ljus!

Och vill du ha hjälp att jobba igenom något är du välkommen att boka en session. Det är bara att maila för tid eller om du vill veta mer om hur jag jobbar. Med mycket kärlek och ljus!

Challenge yourself for the sake of happiness, isn’t that worth a try?

(For English continue reading, vill du hellre läsa på svenska hoppa till texten efter bilden)

The following text I received during a meditation. For me it summarizes the biggest challenge of them all, listening to ourselves and actually following the answers we receive. I struggle with this on a daily basis, some days are easier others are harder. I see people all around me also struggling with exactly the same thing. So how do we go about it, facing this challenge? I invite you to read the text and I’ll give you further tips afterwards.

”True power comes from self-reflection. No power is meant as a suppressing energy, yet that is the way many humans use it wrongly causing harm. One must first find that inner self, that place of inner power, that inner feeling of fulfillment, from here power can then be exerted to do good in the world, to create peace and harmony, without fear, without feelings of constrictions but from a place of utter self-love and a need to share this love with the universe.

Each and every one of us can in stillness ask ourselves what we need to reach this place of inner peace, self-love. The answer will come to you. You will need to trust this answer and bring forth courage to follow it through. It only takes one time to get a sense of the effect of this practice, to get in touch with that inner voice that holds all the answers needed. Remember, check on your expectations, what are they and are they possibly keeping you from hearing that tiny whisper because you’re expecting a roar, something dramatic? Remember that your inner voice might have been shut down for several years because you chose to adapt to the outer instead of the inner world. This is the greatest challenge humanity stands in front of, the challenge of trusting our inner selves. If happiness is what you’re seeking, the only one who can show you the way to true happiness is YOU. So go on, try it for a day, and be your own guru, your own sage, your own wise woman/man for a day! What have you got to lose? Your feelings of being unfulfilled? Isn’t that worth a try?”

We all have it, some days more some days less, there may even be days where we don’t have it at all… that nagging feeling that this isn’t really what I want to do, this isn’t really what makes me feel good, there’s something else I’d rather be doing, or that that there’s something that isn’t right… So how do we meet this challenge, how do we find true happiness? Below are some tips on how to work with this:

What are your expectations? Sit down in a quiet undisturbed place, take a few deep breaths and ask yourself what expectations you have of the following things:

  • What is a happy life?
    • What does my inner voice sound/look like?
    • What expectations do I have of myself in life?
    • Are these expectations realistic?
    • Do they bring me joy?
  • Ask your self in the same way, what can I do today that will bring me true happiness?

Listen carefully, as it says in the channeled text, you might be listening to a voice you’ve told to shut up for years. Think about it! If someone told you to shut up for years, how would you sound once you started to speak again, or attempt to speak? It’s the same for your inner voice, or at least for your ability to hear this inner voice. I find that heaps and heaps and heaps of self compassion are necessary here, because I get frustrated. At times I think I don’t hear anything just to realize afterwards that the voice was there, I just didn’t realize that was what it was because I had expectations that clouded my hearing. That’s why it’s good to start with looking at your expectations, because they’re often the ones that will stop you from hearing/seeing.

When you ask yourself what brings you happiness the answer may be silence, that you don’t hear anything because silence is the answer. I find this very common in the beginning because silence is another key to hearing. If there’s too much other stuff going on (phone notifications, internet, facebook, radio, people, thoughts about what do do next at work, for dinner or whatever) it will be harder to hear that soft, subtle inner voice. Ask for help out loud! Say the following:

Please help me hear my inner voice!

You’re not alone! There are many out there just sitting around waiting for you to ask for help. I dare you to try it out! 🙂 What if it just might work?…

Patience is another key. We live in a world expecting quick answers. We’re used to having answers a click away on the allmighty google… Well, guess what, the most important answers aren’t always on google… I’m not saying they’re not there ‘cause you might just be asked to look something up there, but most of the time the answer will come as a feeling, a word, a phrase or a picture that pops in your head, a picture you see somewhere else, something someone says, something you see in nature, it can come from anywhere. The key is how it feels inside, it will trigger something in you. It might make you feel like ”Yes! that’s exactly what I want!”, ”Yikes, that feels a bit scary…”, or it might make you feel warm inside, give you butterflies in your belly, make your palms sweaty, or a very subtle sensation that you’ll get better at recognizing the more you practice. ‘Cause as with everything else its takes, practice, practice, practice!!!

I’ve highlighted some of the key words because I often find this very helpful, keeping things as simple as possible. Let me know if you need any help or have questions about this. From august on I will be offering sessions through Skype so send me a message if you’re interested. I wish you much joy, love and self compassion on your journey! 

IMG_6545

Följande text fick jag till mig under en meditation. För mig sammanfattar det den största utmaningen av alla, att lyssna till oss själva och verkligen följa de svar vi får. Det är en daglig utmaning, vissa dagar är det lättare, andra är det svårare. Jag ser många runtomkring mig som också tampas med denna utmaning. Så hur gör vi, hur tar vi oss ann denna utmaning? Jag bjuder in dig att läsa texten så erbjuder jag några tips efteråt.

”Sann makt kommer från inre reflektion. Ingen makt är menad som en förtryckande energi, dock är det många människor som använder den på det sättet och på så vis skadar andra. Man måste först finna den där inre kraften, den inre känslan av självuppfyllelse, från denna plats kan makten därefter utövas för att göra gott i världen, för att skapa fred och harmoni, utan rädsla, utan känslor av sammandragning utan från en plats av fullständig självkärlek och ett behov av att dela denna kärlek med världen.

Var och en av oss kan i stillhet fråga oss själva vad just vi behöver för att nå denna känsla av inre fred, självkärlek. Svaret kommer att komma till dig. Du behöver lita på svaret och frammanna mod för att fullfölja det. Det tar bara en gång för att få en känsla av effekten av denna övning, för att få kontakt med den där inre rösten som har alla svaren som behövs. Kom ihåg, låg märke till dina förväntningar, vad de är och om de kanske håller dig tillbaka från att höra den där lilla viskningen för att du förväntar dig ett skrik, något dramatiskt? Kom ihåg att din inre röst kan ha varit avstängd under många år då du kanske valde att anpassa dig efter den yttre istället för den inre världen. Detta är mänsklighetens största utmaning, utmaningen att lita på vårt inre. Om det är sann glädje du söker, så finns det bara en person som kan visa dig vägen och det är DU. Kom igen, försök det under en dag, var din egen guru, din egen kloka kvinna eller man under en dag! Vad har du att förlora? Din känslor av otillräcklighet? Är inte det värt ett försök?”

Vi har det alla, vissa dagar mer, andra mindre, det kanske till och med finns dagar då vi inte har det alls… den där skavande känslan av att det egentligen inte är detta jag vill göra, det är egentligen inte detta som får mig att må bra, det finns något annat jag egentligen skulle vilja göra, eller bara känslan av att det är något som inte står rätt till… Så hur antar vi denna utmaning, hur får vi ett lyckligt liv? Nedan får du några tips om hur du kan jobba med detta:

Vad har du för förväntningar? Sätt dig på en tyst, ostörd plats, ta några djupa andetag och fråga dig själv vad du har för förväntningar på följande:

Vad är ett lyckligt liv?

Hur låter min inre röst, hur ser den ut?

Vad har jag för förväntningar på mig själv i livet?

Är dess förväntningar realistiska?

Skänker de mig glädje?

Fråga dig själv på samma sätt, vad kan jag göra idag som skänker mig lycka?

Lyssna uppmärksamt, som det står i den kanaliserade texten, kommer du kanske lyssna på en röst du bett att hålla klaffen under många år. Tänk efter! Om någon bad dig att hålla klaffen under många år, hur skulle du låta om du började tala igen, eller ens försöka tala? Det är samma sak för din inre röst, eller åtminstone för din förmåga att lyssna på din inre röst. Jag tycker att det behövs mängder, mängder och åter mängder med självkärlek och tålamod (compassion) i detta, för jag blir frustrerad. Ibland tycker jag att jag inte hör någonting bara för att i efterhand inse att rösten fanns där, jag förstod bara inte att det var min röst eftersom jag hade förväntningar som fördunklade min hörsel. Det är därför bra att börja med att titta på dina förväntningar, för att de ofta hindrar dig från att höra/se.

När du frågar dig själv vad som skänker dig glädje kan svaret var tystnad, att du inte hör något för att svaret är just tystnad. Jag tycker att detta är väldigt vanligt i början eftersom att tystnad är en nyckel till att kunna höra. Om det är för mycket annat på gång (notiser på telefonen, internet, facebook, radio, människor, tankar om vad du ska göra sen på jobbet eller vad du ska laga för mat) kommer det att bli svårare att höra den där tysta subtila rösten. Be om hjälp högt! Säg följande:

Jag ber om hjälp med att höra min inre röst!

Du är inte ensam! Det finns många där ute som bara väntar på att du ska be om hjälp. Jag utmanar dig att testa! 🙂 Vad skulle hända om det funkar?…

Tålamod är ytterligare en nyckel. Vi lever i en värld där vi förväntar oss snabba svar. vi är vana vid att ha svar ett klick bort på allsmäktiga google… Ja, vet du vad, de viktigaste svaren finns inte alltid på google… Jag menar inte att de inte finns på google då du kanske blir ombedd att let upp något just där, men för det mesta kommer det att komma som en känsla, ett ord, en fras eller en bild som dyker upp i huvudet, en bild du ser nån annan stans, något nån annan säger, något du ser i nature, det kan dyka upp precis hur som helst och var som helst. Nyckeln är hur det känns i dig, det kommer att trigga något i dig. Det kommer kanske att få dig att känna ”Ja! Det där är precis det jag vill!”, ”Ugh! Det känns lite läskigt…”, eller så kommer du känna dig varm inombords, ge fjärilar i magen, ge dig svettiga handflator, eller en väldigt subtil känsla som du kommer att bli bättre på att känna igen ju mer du övar. För precis som med allt annat kräver det övning, övning, övning!

Jag har markerat vissa nyckelord då jag tycker att detta ofta hjälper mig, att förenkla så mycket som möjligt. Hör av dig om du vill ha hjälp eller har frågor angående detta. Från och med augusti kommer jag att erbjuda sessioner via Skype så meddela mig om du är intresserad. Jag önskar dig mycket glädje, kärlek och tålamod på din resa! 

Min mors död lärde mig livets viktigaste läxa, jag är älskad precis som jag är!

Min mor dog för 29 år sen. Idag är jag exakt ligga gammal som hon var den dagen hon lämnade detta jordeliv, 49 år, 2 månader och 1 vecka. Hon fick diagnosen bröstcancer 2-3 år tidigare, hade genomgått både operation och cellgiftsbehandlingar. Slutskedet var en känslomässigt blandad period i mitt liv. Jag var 20 år, levde i ett kollektiv i Washington DC och livet lekte. Samtidigt låg min mor på sin dödsbädd och hade gett upp kampen. Jag minns så väl att jag försökte peppa henne till att åtminstone försöka gå ut och hämta tidningen i brevlådan, men hon orkade inte. Det ville liksom inte bli verkligt för mig att hon snart skulle dö. Det svåra var att vi i familjen inte pratade så mycket om det som skedde, vi försökte fortsätta med våra liv så gott det gick. Det tog mig flera år att bearbeta denna upplevelse. Visst var jag ledsen i början, jag grät när vi spred hennes aska i Siljan, en omtumlande upplevelse då många av de som var där också bar på blandade känslor. Min morbror, som min mor inte hade haft kontakt med pga ett gräl i samband med uppdelningen efter min morfars död, var uppenbart påverkad av både sorg och ånger. Själv fick jag höra att jag inte skulle gråta. Jag minns hur ställd jag blev över detta, även arg, fick jag inte gråta på min mors begravning? Nu förstår jag att det förmodligen handlade om att det för personen som sa det blev för tungt att se min sorg över min döda mor, att det var deras sätt att hantera det.

Den känslan som kom efteråt och tog lång tid att bearbeta var ilska. Det var ju tabu att vara arg på någon som var död, ännu mer om det var min egen mor, hon hade ju inte gjort något fel… och hon var ju död, kunde inte försvara sig… Men i mina ögon, just då, var det precis det hon hade gjort, hon hade gett upp, släppt taget om livet, låtit rädslan omsluta henne så att hon försvann från min värld. Jag var så arg att jag skrek, slog på kuddar, kastade stenar i skogen och i havet för att få ur mig all ilska. Den var ibland som en rasande orkan som jag inte kunde få stopp på när jag väl hade släppt den lös. När jag väl blev sams med ilskan, lät den finnas där som en helt naturlig reaktion på det som hade hänt i mitt liv, först då kom den stora sorgen, sorgen över att hon inte skulle vara en del av resten av mitt liv, sorgen över att hon inte skulle vara med den dag jag gifte mig, att hon inte skulle vara med den dagen jag fick barn, att hon aldrig skulle få uppleva att vara mormor, att mina barn aldrig skulle få träffa sin mormor. Jag sörjde också att jag inte fick chansen att få en vuxen relation med henne, sitta och prata med henne om livets utmaningar över ett glas vin. Sorgen kom i stötar, som återkommande vårfloder. Den kunde ligga där och småporla som en liten bäck tills något triggade den. Några såna triggers var min fars tal på mitt bröllop, att min mor var med på sitt sätt, för vi gifte oss i Leksand, vid Siljan, där hennes aska fanns. När min dotter föddes och jag kände mig oerhört ensam med det enorma ansvaret det innebar att bli förälder, att ett stort ansvar nu låg på mig på ett sätt jag aldrig tidigare hade upplevt och hon inte fanns att prata med om det som skedde. När jag tog sjuksköterskeexamen och barnmorskeexamen, hon hade varit sprickfärdig av stolthet. Sen blekande denna sorg och en tomhet tog över, en känsla av att inte känna någonting, en brist på känslor helt och hållet. Detta var nästan svårast för mig, att känna mig likgiltig gentemot min egen mor. Så här i efterhand kan jag se att jag behövde denna tomhet för att fylla mitt liv med mig själv, att äntligen på allvar börja förstå vem jag är och låta denna fantastiska människa som var jag få ta den största platsen i mitt liv, att få kontakt med mitt innersta väsen, min själ, och låta denna kärna vara den som leder mig i livet, visa mig hur magiskt livet egentligen är att leva.

I höstas var jag med om en väldigt speciell upplevelse. Jag var på en retreat och jag kände på mig att det var något speciellt jag skulle hämta denna helg. Sista dagen börjar ledaren beskriva ett gruppcoachningsprogram och jag känner hur tårarna börjar rinna och hur kroppen börjar skaka, jag låter det bara ske för jag förstår att detta är själen som skriker DETTA SKA DU GÖRA!!! Jag minns inte vad ledaren sa, jag uppfattade bara enstaka ord som kvinnor och gemenskap. När hon väl var färdig loggade jag in på ansökan via telefonen och bara skrev tills jag var färdig och skickade iväg den, utan att ha läst kursbeskrivningen. Jag visste inte riktigt vad jag hade skrivit och jag brydde mig inte så mycket, jag litade på att själen hade sett till att det som behövde kom med. Jag kom in på programmet och jag var överlycklig för jag förstod att detta var min väg ut ur sjukskrivningen, min väg ut ur denna förlamande trötthet som hade tvingat mig att lägga hela mitt väsen på livets stoppknapp.

Ett par månader senare, när vi precis hade påbörjat programmet var jag med om en väldigt speciell upplevelse. Under en meditation känner jag att min mor kommer till mig. Jag känner hennes närvaro så starkt, hon är så kärleksfull och hela jag känner mig helt fylld av denna villkorslösa kärlek. Sen blir jag medveten om att hon säger till mig att nu är cirkeln sluten, nu är du i hamn, dit jag önskade att du skulle, till dig själv, till möjligheten att fullt ut få vara du, magisk, älskad och fullkomlig. Tårarna rinner av glädje och denna enorma kärlek till min mor som jag hade längtat efter att få känna i så många år. Det var som att hennes död på nåt sätt var orkestrerat av universum för att jag skulle få det jag behövde för att komma dit jag är idag. Detta känns läskigt för mig att skriva på en offentlig plats för att jag vet att det är en enormt provocerande tanke, men det är min sanning. Alla har vi vår egen sanning som vi väljer att leva utifrån, något som ingen annan kan ta ifrån oss, som bara vi själva kan och har möjlighet att omvärdera och förändra. Utifrån min sanning tror jag att sjukdomar (inklusive cancer) är kroppens sätt att berätta för oss att det är något i livet som inte står rätt till, att det finns en del av oss som vi förnekar, trycker ner för att vi tror att vi behöver vara någon annan än den vi egentligen är, vi tror att det är något fel på oss. Denna uppfattning påverkar vårt sätt att leva livet, sätter sig i kroppen och gör kroppen fysiskt sjuk. Men nu är det dags, dags att börja visa hela världen hela mig, vem jag är: gudinna, shaman, healer, livscoach och ja, fortfarande barnmorska. Mer om dessa egenskaper ska jag utmana mig själv och dela framöver.

Detta inlägg är en hyllning till min mor som dog den 5 december 1989, i en säng på övervåningen i ett hus hon knappt kände i utkanten av Chicago. En hyllning till min mor som levde sitt liv utifrån sin egen sanning, en sanning som handlade om att göra andra glada, att se till så att jag och min syster fick det bästa av det vi behövde, en sanning som innebar att hon alltför sällan lyssnade till sina egna behov, en sanning som har gett mig den mest värdefulla lärdom i mitt liv: att jag är älskad oavsett vad jag gör, inte gör, säger, inte säger, är eller inte är.

Tack älskade mor för allt du gav mig och fortsätter att ge mig. Jag älskar dig, alltid!♥

 

Mor

It’s time to heal our inner Warrior!

(For English continue reading, for Swedish jump to the text after the picture.)

We’re done fighting the male suppressing energy. We’re done with the barricades. We’re done with the walls. All this just consumes energy we could be spending healing ourselves.

We need to heal our inner Warrior. We need to heal the collective consciousness of the Warrior.

We need to embody this energy fully so that the weapon of choice becomes love, not war.

We are the creators of this new era, an era of love and understanding, of peace and forgiveness, of magic and light, an era where we all see the divinity in one another, the beauty and the joy of this life that we’ve been given.

You are the one, the one chosen to make all this happen, every one of you are the chosen ones because we all have the ability to make change happen here and now, one step at a time.

It is crucial that we begin with the Warrior. The wounded Warrior today creates too much alienation, alienation between people and within ourselves. It creates war, war between nations, war between people, war within ourselves. It creates frustration, conflict, focus on conflict instead of focus on the warriors true purpose that is protecting light and love.

Our egos, our reptile brains have used this energy for survival. Now is the time to heal and redirect this energy towards the protection of light and love.

Find the warrior within you and ask the following questions:

  • What do you want me to do?
  • How can I heal my inner warrior?
  • How can I heal my inner fear?

If you ask these questions with an open heart you will receive answers. These answers may appear in many different forms, you may hear something, see a picture inside your head or somewhere else, you may be moved by something you see on TV or in a movie, in a magazine, or by something someone says. Be aware and pay close attention. Find that inner brave Warrior and do what you’ve been asked to do.

We need and army of Light Warriors, an army that stands confident and grounded in the Light of Love, with their swords in their sheaths and their shields at their sides, ready to be a beacon of Light and Love.

Many blessings on your journey!

PS I’d love to hear your thoughts on this, a text that came to me after a meditation on the Warrior archetype.

LjusVatten

Vi är färdiga med att försöka stå emot den manliga härskarenergin. Vi är färdiga med barrikaderna. Vi är färdiga med murarna. Allt detta konsumerar bara energi som vi skulle kunna använda för att läka oss själva.

Vi behöver läka vår inre Krigare. Vi behöver läka den kollektiva medvetenheten om Krigaren.

Vi behöver förkroppsliga denna energi fullt ut så att det valda vapnet blir kärlek istället för krig.

Vi är skaparna i denna nya era, en era av kärlek och förståelse, fred och förlåtelse, magi och ljus, en era där vi alla ser det gudomliga i varandra, skönheten och glädjen i det liv som vi är här för att leva.

Det handlar om dig, du är utvald, utvald för att skapa detta, varenda en av er är utvalda för att vi alla har möjligheten att skapa förändring här och nu, ett steg i taget.

Det är avgörande att vi börjar med Krigaren. Idag skapar den sårade Krigaren alldeles för mycket isolering, isolering mellan människor och inom oss själva. Den skapar krig, krig mellan nationer, krig mellan människor, krig inom oss själva. Den skapar frustration, konflikter, fokus på konflikter istället för fokus på Krigarens sanna syfte som är att beskydda ljuset och kärleken.

Våra egon, våra reptilhjärnor har använt denna energi för överlevnad. Nu är tiden inne för att läka och omrikta denna energi för att beskydda ljuset och kärleken.

Hitta Krigaren i dig och ställ följande frågor:

  • Vad vill du att jag ska göra?
  • Hur kan jag läka min inre Krigare?
  • Hur kan jag läka min inre rädsla?

Om du ställer dessa frågor med ett öppet hjärta kommer du att få svar. Svaren kan komma på många olika sätt, du kanske hör något, ser en inre bild, en bild nån annanstans, du kanske blir berörd av något du ser på TV eller på en film, i en tidning, eller av något någon säger. Var närvarande och observera noggrant. Hitta den modiga inre Krigaren och gör det du har blivit ombedd att göra.

Vi behöver en armé av Ljuskrigare, en armé som står tryggt och stadigt i Kärlekens ljus, med sina svärd i sin slida o skölden vid sin sida, redo att vara en fyr av Ljus och Kärlek.

Med kärlek och välsignelse på din resa!

PS Jag älskar att få återkoppling. Hör gärna av dig med dina tankar, funderingar kring denna text som jag fått till mig efter en meditation med Krigarens arketyp.

 

 

Sprid kärlek & ljus!

Det händer magiska saker i mitt liv just nu. Det är väl så det blir när vi öppnar upp oss själva och lever livet utifrån själens budskap istället för egot. Det jag kommer att berätta nu får ni ta för vad det är, en upplevelse i mitt liv, antingen väcker det något i er eller så avfärdar ni det hela som en massa påhittade historier (det är vad mitt ego i början ville få mig att tro…). För ett par dagar sen fick jag en intensiv huvudvärk. Den blev bara värre och värre, och jag som aldrig har haft migrän tänkte att det måste vara så här det känns. Jag ville helst ha solglasögon på mig för att allt var för ljust, trots att det var molnigt ute. Men beröringen från glasögonen gjorde bara smärtan värre. Jag ville helst inte gör något, bara sitta i mörker. Jag mådde illa men fasade att kräkas för att det skulle förvärra smärtan. Jag satte mig ner och mediterade för att förstå vad huvudvärken handlade om. För mitt inre såg jag en tjock glasskiva som skar rakt genom huvudet och hindrade mig från att ta mig uppåt. Jag kände starkt att jag på nåt sätt skulle spränga glaset för att ta större plats i mitt liv. Det kändes inte som att glasskivan kom inifrån mig och när jag följde den såg jag inte slutet, bara att den försvann i ett mörker. Då ramlade insikten ner i mig att detta var en mörk kraft som ville släcka mitt ljus, trycka ner mig. Egot kalasade skapligt på detta, tyckte att detta bara var humbug, ”du hittar bara på det för att verka cool, mm…” Senare fick jag dock hjälp att förstå att det inte alls var påhitt. Jag tänker att precis som människor som syns offentligt på olika sätt också råkar ut för påhopp av andra som vill trycka ner dem, så händer samma sak i denna värld, den värld som handlar om energier och kontakt med själen. Jag fick bl.a. hjälp att förstå att jag kunde hantera detta precis som jag hanterar mina tankar som vill trycka ner mig (ex det där klarar du inte, ingen kommer att gilla ditt inlägg, du kommer inte få några kommentarer i din facebook grupp, mm). Jag kan istället välja att fylla mig själv med tankar som jag mår bra av (ex jag får all hjälp jag behöver, allt är precis som det ska vara, jag är älskad, jag är omhändertagen). Jag kan välja att se det för vad det är och fokusera på att sprida kärlek och ljus. Jag kan på det sättet visa att jag är här för att sprida mitt ljus, den mörka kraften kan inte stoppa mig, the force is with me!:) (den ljusa kraften alltså :))

Så inatt, natten då det var supermåne, fullmåne, månförmörkelse o allt vad det var, fick jag till mig att jag skulle starta en facebook grupp. Slump? Jag tror inte på slumpen men jag kan för lite om dessa naturkrafter för att förklara sammanhanget. Det var en märklig upplevelse för det var inte som att jag drömde, men jag var heller inte vaken… Ibland händer det saker som vi inte kan förklara, detta kan inte jag förklara just nu… Denna grupp skulle handla om att sprida kärlek och ljus i oss själva, Linköping, Sverige, ja… hela världen. Känslan i detta är både

– Själen: ”åååååå vad kuuuul!!!!” hoppar, skuttar o klappar händerna som ett litet barn inför ett kalas

– Egot: ”herregud vad pretto…. näe, detta ska vi inte utsätta oss för… vem tror du att du är? tror du verkligen att du kan förändra folk?”

– Hjärtat: ”Oj, detta är stort, det känns lite läskigt”  (en ny röst som värnar om mig och mina nyvunna framsteg i att kroppen inte längre går igång med fullt stresspåslag varje gång jag anstränger mig)

Med hjärtat hade jag ett samtal om att jag lovar att ta det lugnt, ett steg i taget, tack för att du hjälper mig att stanna kvar i nuet♥. Till egot sa jag att det inte är jag som ska förändra ”folk”; jag ska berätta om det som är sant för mig, Gud gav oss faktiskt en egen vilja så alla kan välja själva vad de vill. Du ska få hjälpa mig att få ihop det hela rent praktiskt. Vad Gud är för mig får jag kanske ta i ett annat inlägg. Jag tänker i alla fall inte på Gud som att det är en vithårig gubbe med långt vitt skägg som sitter på en tron i himlen, snarare som den gudomliga energin som finns inom oss alla och i allt runtomkring oss.

Så nu är gruppen startad. Och jag bjöd in alla mina svensktalande facebook kompisar. Det känns jätte läskigt… Samtidigt tänker jag ”men det är ju bara en facebook grupp…” Men det är väl just det, det är nog inte ”bara” en facebook grupp, framtiden får visa mig vad det kommer att leda till. Och det är just den känslan som får mig att förstå att det här är ett viktigt budskap från själen, när det pirrar i kroppen, jag känner mig skakis, det känns läskigt och urspännande samtidigt.

Så om du inte redan blivit inbjuden är du välkommen att vara med https://www.facebook.com/groups/2096072883945830/

Och känner du nån annan som också önskar mer kärlek i sitt liv bjud in dem med. För första budskapet i gruppen är just att om vi vill sprida mer kärlek i världen behöver vi börja med att älska oss själva. Mycket självkärlek önskar jag dig idag!

PS Den magiska slutklämmen? Huvudvärken är borta!:)

Tack Carolina, Ylva, Nellie, Ann-Lie, Annelie, Elisabet, Matilda, Monica, Eva och alla ni andra ljusvarelser som hjälper mig att sprida min kärlek och mitt ljus i världen!

JagÄlskarDig

 

Lust är ren och skär skaparkraft!

Sexualitet och lust är begrepp och energier som har missbrukats genom tiderna för att utöva makt människor emellan. Det har funnits en rädsla för denna magiska skaparkraft som människan har försökt kontrollera genom att lägga begreppet synd över det hela. Men vad är synd egentligen? Ett påhitt av människan. Synd som känsla finns inte, däremot skam, och denna känsla har starkt kopplats till lust. Jag tror att de flesta av oss har någon form av erfarenhet av detta. För mig har det yttrat sig i ärvda föreställningar om att min egen sexualitet är något syndigt, något fult, något jag helst ska avstå från för att det på något sätt är farligt. Jag har även haft föreställningen att om jag klär mig sexigt så drar jag åt mig syndfulla tankar från andra, mao att det är skamfyllt att klä sig sexigt. Jag är tacksam för #metoo rörelsen för att den belyser detta och står upp för friheten att vi alla har rätt att vara enskilda sexuella varelser med lustfylld energi utan maktutövande. Att vara sexuell och ha en lustfylld energi är en del av att vara människa, det är en del av vår existens vare sig vi vill det eller inte. Det är denna fantastiska energi som möjliggjort att människan finns på jorden över huvudtaget. Det är den energin som gör att allt liv finns.

 

Som tonåring blev dubbelheten i att både känna det härliga i den lustfyllda energin tillsammans med budskapet att det var något skamfyllt komplicerat. Det innebar att jag stängde av en del av mig själv, att jag kopplade bort en del av min kreativa lustfyllda energi. Än en gång förminskade jag mig själv och förstärkte föreställning att det var något fel med mig, att jag inte dög. Detta har fått enorma konsekvenser i mitt liv. Dubbelheten har dock funnits kvar. Det är som att min kropp gång på gång har velat visa mig att detta med lust är något positivt, det är en del av mig, en del av mig som inte bara handlar om sexualitet utan även om kreativitet, lust till livet själv, lust till att vara jag. Varje gång jag upptäcker att jag har stängt ner en del av mig själv fylls jag av en stor sorg, en sorg över alla år som har gått där jag inte har kunnat leva fullt ut som den jag är. Sorgen för mig är en del av läkningen, en del av självkärleken där jag vill unna mig själv ett liv i frihet, ett liv där jag är fri att leva fullt ut som den jag är, med allt som är jag, inklusive denna fantastiska energi som kallas lust som hjälper mig att älska mig själv, älska min familj, den hjälper mig att njuta av mat som jag tycker om, att måla på det sättet som jag älskar, att röra vid människor som jag älskar, att njuta av vacker natur, att njuta av musik som berör mig, att njuta av andra människor som berör något i mig som inte alls har med sexualitet att göra, att skriva, att skratta tillsammans med en vän, ja, listan kan bli hur lång som helst.

 

Hur får lusten uttryck i ditt liv? Vad betyder lust för just dig? Vad har du för föreställningar om lust? Föreställningar som hjälper dig eller hindrar dig, eller både och?

 

Min själs budskap är:

 

Lust är ren och skär skaparkraft

 

Hur vill jag då använda denna skaparkraft i mitt liv? För att svara på denna fråga har jag skrivit en affirmation.

Lust

Affirmationer är positiva meningar som hjälper oss att manifestera det vi önskar i våra liv. Ju oftare vi säger dessa meningar desto större kraft och effekt får de. De bästa affirmationer för mig är de jag skapar själv utifrån mina behov och min önskan. Om du vill skapa en eller flera egna affirmationer så finns det några enkla tips:

  • Utgå ifrån något du vill skapa som känns viktigt för dig
  • Var så kortfattad och enkel som möjligt
  • Undvik att använda negationer ex ord som inte, hjärnan tolkar ofta i bilder och hoppar då över ordet inte så om du exempelvis säger ”Jag ska inte röka mer” tänker hjärna ”Jag ska röka mer” och du får motsatt effekt. Istället kan du säga ”Jag har den styrkan som krävs för att vara rökfri”
  • Använd ord som förstärker det positiva du villa skapa istället för det du vill undvika
  • Gör gärna en fin bild av din affirmation och sätt den på en plats där du ser den ofta, men kom ihåg, skriv hellre en post-it lapp som blir av istället för att fastna i att du inte får till en ”fin” bild.

 

Lycka till med din lustfyllda skaparkraft! Den finns där för att förgylla ditt liv!♥

 

P.S. Dela gärna med dig av dina erfarenheter av lust eller något annat 🙂

Att älska mig själv, en resa till helheten

Imorse vaknade jag med huvudvärk. Axlarna, nacken, käken, allting var krampartat. Jag kom inte ihåg vad jag hade drömt, bara att jag hade en känsla att jag var arg. Jag låg kvar som jag brukar, för att hitta mig själv, släppa taget om det jag inte längre behöver, öppna upp min intuitiva förmåga att ta till mig budskap från själen och slutligen känna tacksamhet. Allt var dock trögt. Tacksamheten kom jag inte ens i närheten av att känna. Senare på förmiddagen när jag kände in vad jag skulle göra fick jag till mig att jag skulle måla. Jag kände inte riktigt lusten till det men jag vet vid det här laget att när jag får ett budskap och följer det så blir det bra. Jag plockade fram en tavla jag började på för flera år sen och tänkte att nu kan jag i alla fall vara ”nyttig” och avsluta den… Jag kände mig ledsen och det blev så tydligt alla gånger jag som liten har försökt göra ”fina” saker för att få uppmärksamhet och känna att jag duger. Jag stannade kvar i känslan och frågade mitt lilla jag vad hon ville: måla vidare, rött. Jag plockar fram ett nytt papper, vattenfärger och målar pappret rött. Jag fortsätter måla på bara känslan och tårarna väller upp och jag inser hur jag har klandrat mig själv för att jag fortfarande vill visa för andra det jag gör, fortfarande vill känna den där glädjen inombords när någon annan uppskattar det jag har gjort, att detta på något sätt bidrar till en känsla av helhet i mig. Jag hör själen viska:

 

  • Älska denna del av dig själv, älska ditt behov av bekräftelse, älska dina tårar, älska känslan i dig av att vara värdelös, älska delen av dig som känns liten och obetydlig, älska delen i dig som känner sig misslyckad, detta är en del av din storhet, älska hela dig. Hela du är älskad hela tiden.

 

Då börjar jag förstå (inte helt, detta med att förstå saker för mig tar ibland tid, som att upptäcka en ny skog, att dimman inte lättar helt på en gång, utan bit för bit, men jag ser att det är en skog), budskapet jag fick med mig från en retreat jag var på nyligen #shineyourlightretreat med @carolinagardheim, ”Jag är hel, alla är hela”. Jag har hittills älskat delar av mig själv, det är jag tacksam för. En del av mig har dock fortsatt att ställa kravet att jag behöver rensa bort andra delar som inte duger. Ett exempel på detta är att jag just har svårt att göra saker bara för att jag har lust, utan att vilja visa upp det för någon annan. Det här för mig är kopplat till föreställningen att vara hel innebär att man inte behöver bekräftelse från någon annan, att jag ska klara av att göra något bara för mig själv. Och jag har försökt!!!! Mångder med gånger, men hela tiden har det legat en längtan efter att dela med mig och till det känslan av misslyckande. Men jag börjar se att detta är en del av mig nu, en del som jag är ganska sugen på att börja älska, börja njuta av, för mitt i det hela inser jag att jag gör det för mig själv också, jag njuter ju av det hela tiden, att dela det blir som grädden på moset. Ja, att älska mig själv är verkligen ett äventyr, en resa till att upptäcka att jag faktiskt är hel (jag är inte framme än :), men jag ser några fler träd i skogen).

Tack för att du läser! Så här blev det jag målade, och har du lust att kommentera blir jag säkert glad :).

 

IMG_5520

Tillägg

En stund efter att jag lagt ut texten ovan insåg jag hur det som jag har sett som en negativ del av mig själv kanske t.o.m. är en av mina stora gåvor. Jag har många gånger funderat över vad som är min grej i livet, vad är just jag här på jorden för att göra. En stor fråga som jag inte har ett klart svar på än. Jag har mina aningar och en av dom är just detta, att dela med mig av mig själv, att visa vem jag är, hur jag hanterar utmaningarna i mitt liv och dela med mig av de verktyg som har hjälpt mig att hitta rätt i mitt liv. Nyckeln för mig i detta är den känslan av helhet det ger mig när jag delar med mig av mig själv. Jag inser att det inte längre handlar om att få bekräftelse på det sättet som jag behövde tidigare. Det var ju precis det själen sa: ”detta är en del av din storhet”. Jag är överväldigad! Tacksam över en sån fantastiskt insikt, en sån vacker gåva!

Tack!♥