Vari ligger ditt värde?

IMG_3378

 

(For English scroll down)

Vari ligger ditt värde? Den frågan fick jag för snart fem år sen. Jag var 45 år och jag bröt ihop, grät hejdlöst då jag insåg att jag inte hade svar på frågan. Efter några tafatta försök att svara, duktig som jag var ville jag förstås visa att jag kunde komma fram med ett svar i stil med ”Att jag kan älska?…”, tittade personen som frågat på mig och sa ”Att du är du”. Då bröt jag ihop igen. Kunde det verkligen vara så? Att jag hade ett värde oavsett vad jag gjorde, eller inte gjorde? Oavsett vad jag sa, eller inte sa? Oavsett vem jag var, försökte vara eller inte vara? Detta blev en viktig vändpunkt för mig, en av dom viktigaste i mitt liv. För jag hade kunnat fortsätta, i all oändlighet, att göra allt som stod i min makt för att bevisa att jag var värdig. Men vad skulle jag nu göra, när jag inte behövde bevisa nånting?… Vem var jag nu? När jag inte längre behövde vara duktig? När jag inte hela tiden behövde lista ut vad nästa steg skulle vara för att det jag gjorde skulle kunna bli ännu bättre?

Detta har sen dess följt med mig som en stadig röd tråd i livet. Jag är så evinnerligt tacksam för den frågan, så enkel, men ack så enormt kraftfull! Och precis det jag behövde höra, just då. Vad har hänt sen dess? Mycket, och det händer fortfarande, resan är givetvis inte slut. Jag tänker att en resa egentligen aldrig tar slut, den bara fortsätter, kanske på ett annat sätt, den utvecklas till något annat. Men i min värld hänger allting ihop, saker som verkar vara isolerade är i efterhand oftast inte det. Som att jag skulle träffa just den personen just då.

Känner jag så fullt ut just nu? Att mitt värde ligger i varandet? Att jag inte längre behöver bevisa något? Inte längre vara duktig? Nja, mer än då iallafall. Det går upp och ner. Vissa dagar känner jag så fullt ut. Det är dagar då jag känner fullständig flow, fullständig närvaro. Det är fantastiskt! Det är en euforisk känsla! Jag tänker knappt på vad jag ska göra, jag bara gör för att jag är fylld med inspiration och energi, tiden räcker inte till och jag längtar efter att få fortsätta dagen därpå. Andra dagar kommer det inte av sig själv, tankar om tvivel dyker upp och lägger en sordin på allting. Skillnaden är att jag har verktyg för att kunna ändra på det, jag vet att jag kan välja något annat, jag kan välja att inte stanna kvar i tvivlet. Och det häftiga är att ju oftare jag gör det, använder dessa verktyg, desto mer sällan behöver jag dom. 

Vad är det då för verktyg? Mycket handlar om att jag har valt att titta på hur jag behandlar mig själv, hur jag tänker om mig själv, vad jag unnar mig själv, vad jag säger till mig själv, vad jag ger mig själv och hur jag tar hand om mig själv. Jag har fått hjälp, massor med hjälp att ändra på mycket av detta så att jag kan vara snäll mot mig själv, ta hand om mig själv på bästa sätt. De konkreta verktyg jag själv använder numera är förutom yoga och meditation som hjälper mig att vara mer närvarande, gör jag aktiva val över vad jag vill fylla min dag med. Det handlar om tekniker som hjälper mig att befinna mig i rätt tillstånd för att kunna njuta av min dag så mycket som möjligt. För tillståndet jag befinner mig i gör all skillnad.

Föreställ dig att du vaknar på morgonen och minns något eländigt som hände dagen innan. För många av oss innebär detta att vi kliver in i dessa minnen, känner frustration, ilska, irritation, så att detta sen påverkar hur vi möter den nya dagen. Tänk om du istället aktivt skulle kunna välja något helt annat? Plocka fram ett minne som fyller dig med glädje, förväntan, nyfikenhet, och fylla dagen med detta? Vilket skulle du helst välja?

För det är just det som är kruxet, vi har förmågan att välja, och det är just det som gör skillnaden. Och ju mer vi väljer de ”positiva” tillstånden desto lättare blir det för hjärnan att välja detta som morgon minne per automatik. Här vill jag tillägga att jag inte tror att den finns bra eller dåliga tillstånd eller känslor, det handlar snarare om vilket tillstånd som just i stunden berikar mitt liv. Om vi inte väljer aktivt följer vi vår förprogrammerade primitiva hjärna. Vi är biologiskt programmerade att lägga märke till sånt som framkallar negativa tillstånd (rädsla, avsky, ilska, mm) 4 gånger mer än sånt som är behagligt. Detta är en överlevnadsinstinkt, för att vi ska kunna lägga märke till sånt som skulle kunna vara livsfarligt: en giftig orm, ett hungrigt lejon, mm. Men om vi aktivt väljer att befinna oss i de goa tillstånden, ju lättare blir det för hjärnan att välja detta istället för att börja dagen med att fokusera på gårdagens misslyckade möte, irritation över tvätthögen, bråket med partnern, bilen som pajade, igen.

Du har möjligheten att välja vad du vill fylla ditt liv med!

Vill du veta mer? Är du nyfiken på hur du kan jobba med detta mer konkret? Jag hjälper dig gärna att lära dig använda dessa verktyg. Du är välkommen att höra av dig här

 

Wherein does your worth lie?

 

Wherein does your worth lie? I was asked that question about 5 years ago. I was 45 years old and I fell apart, cried uncontrollably because I realized I didn’t have an answer to that question. After a few awkward attempts att answers, still convinced I had to perform in som way ”Because I can love…?”, the person who asked the question looked at me and said ”Because you are you”. I fell apart again. Could it really be like that? That I was worthy no matter what I did or didn’t do? No matter what I said or didn’t say? No matter who I was, tried or not tried to be? This became an important pivotal point for me, one of the most important in my life. Because I could have kept going, forever and ever, doing everything that stood in my power to prove myself worthy. But what was I supposed to do know, when I had nothing to prove?… Who was I? When I no longer needed to prove myself? When I no longer needed to figure out what the next step would be to do what I was doing even better?

This has since been with me as a steady companion. I am so deeply grateful for that question, so simple, yet so enormously powerful! And exactly what I needed to hear at the time. What’s happened since then? A lot, and it’s still happening, the journey is obviously not over. I think the journey never is, it’s always ongoing, in one way or another, evolving, changing. 

Do I fully feel that way now? That I’m worthy just by being? That I no longer need to prove anything? No longer need to perform? Sort of, more than then at least. It goes upp and down. Some days I feel that all the way through. They’re days filled with flow, complete presence, mindfulness. They’re amazing! It’s a euphoric feeling! I hardly think about what I’m going to do, I just do because I’m filled with inspiration and energy, the day doesn’t have enough hours and I long to continue the next day. Other days it doesn’t come by itself, I do self doubt and everything feels heavier. The difference is I have tools to change that, I know I can choose something different, I know I can choose not to remain in the self doubt. And the cool thing about it is that the more I use the tools the less I need them.

What kind of tools are they? A lot has been about choosing to look at how I treat myself, how I think about myself, what I treat myself to, what I say to myself, what I give myself and how I take care of myself. I’ve received help, lot’s of help to change a lot of this so I can be kind to myself, take care of myself in the best possible way. On a more practical basis apart from yoga and meditation, which help me stay present and mindful, I make active choices on what I want to fill my day with. They’re techniques that help me get in the right state so that I can enjoy my day as much as possible. Because the state I’m in makes all the difference.

Imagine you wake up in the morning and remember something crappy that happened the day before. For many of us this means that we step into these memories, feel frustrated, angry, irritated, and we take this with us affecting the whole outcome of the day. What if you could actively choose something else? What if you could bring forth a memory that fills you with joy, excitement, curiosity, and let this fill your day? Which one would you rather choose?

Because that’s just the thing, we have the ability to choose, and that’s what makes all the difference. And the more we choose the positive states the easier it becomes for the brain to choose this as you morning memory on an automatic basis. Here I want to ad that I don’t believe there are bad or good states or feelings, it’s a question of if it’s useful. If we don’t choose actively our primitive preprogrammed brain will choose for us. We are biologically programmed to notice things that bring upp negative feelings and states (fear, resentment, anger, etc) 4 times more than things that bring upp positive feelings and states (joy, love, excitement, etc). This is a survival instinct to help us notice things that could be fatally dangerous: a venomous snake, a hungry lion, etc. But if we actively choose to be in the good feeling states, the easier it becomes for the brain to choose this to wake up to instead of focusing on yesterdays crappy meeting, irritation over the laundry, the row with your partner, the car that broke, again…

You have the opportunity to chose what you want to fill your life with!

What do you choose?

Drop me a line and let me know!

 

Fy fan vad det är skönt att säga fuck you!

Jag hade nyss en mailväxling där jag skrev att jag hade varit lydig. Jag fick svar med ordet ”Lydig…” längst upp på mailet. Det tog ett tag innan reaktionen kom. Jag började känna mig fruktansvärt obekväm, det var nåt jag var på spåret. Hela kroppen kändes som att den ville veckla ur sig ur sitt eget skinn, som att det skavde överallt, jag ville bara ut ur min egen kropp. Efter att jag suttit och gråtit en stund kände jag mitt lilla jag som varit så lydigt och gjort som alla andra har sagt. Jag kände hur vreden växte i mig. Den bara växte och växte tills jag skrek rakt ut ”FAAAAN TA DIG!” Får man säga så?… (Det sitter djupt rotat i mig att det passar sig inte att svära…) I helvete att man får! Vem i helvete har bestämt att det inte är tillåtet? Vem i helvete har bestämt att det inte är ok att svära? Vem i helvete har bestämt att man ska hålla sig på mattan och inte avvika från normen? Jag är så jävla arg att jag fyller flera sidor i min dagbok med bara svordomar… Faan!… Jävla skit!… Helvetes jävla skit!… Fuck you! … Fuck, fuck, fuck you!!!!!!…. Jag har aldrig svurit så mycket i hela mitt liv och jag har egentligen lust att fylla hela den här sidan med jävla svordomar, faan! Jävla förbannade janteskitlag! Du kan dra åt helvete!!!!! Du är för fan inte välkommen i mitt liv eller någon annans liv för den delen! Jag är arg, ingen ska för helvete säga till mig vad jag får eller inte får göra! Ingen ska för helvete trycka ner mig! Ingen ska för helvete säga till mig hur jag ska klä mig! Inge ska för fan säga till mig vad jag får säga eller inte säga! Inte till dig heller!!!!! Du har för helvete rätt att vara du! Du har för helvete all jävla rätt i världen att leva ditt liv som du vill, att göra precis det som faller dig in, att säga det som faller dig in!

svordomar

Ok, lite eftertanke här, allt detta så länge ingen skadas, där går gränsen. Och vi behöver ju inte säga fuck you till personen i fråga, det räcker att göra det för oss själva :).

Jag är uppvuxen i kulturer där det är helt normalt att tydligt visa sina känslor. Så ”gör” vi inte i Sverige. Det har funnits gånger då jag har tänkt: ”Nu drar jag, jag kan inte bo kvar i detta tysta, kontrollerade land där folk är rädda för att säga det dom känner och tycker!”. Jag förstår att det handlar om rädsla, att vi har fått lära oss att ”göra som Svenssons gör” som Alice Babs sjunger, ”inte sticka ut från mängden”. Vi har fått lära oss att om vi visar vad vi egentligen känner, säga ifrån när vi blir arga, gråta ut tills vi har gråtit färdigt när vi är ledsna, kommer andra att tycka illa om oss, att vi då kanske blir utstötta ur gruppen (jag fick höra ”gråt inte” på min mors begravning…! Om jag inte får gråta då när i hyndan ska jag då få gråta?! Tack Emil och Astrid Lindgren för att ni inte anpassade er in i konformiteten, gav mig starka svenska förebilder). Jag förstår detta, jag förstår att det finns människor som har varit med om att just hamna utanför och hur fruktansvärt jobbigt detta är. Jag förstår att detta är en av egots mardrömmar, att egot tänker att detta innebär livsfara. Men vi lever i en annan tid nu, en tid då vi kan få kontakt med andra människor, människor som skiter i om du säger ”fel” saker eller gör saker på ”fel” sätt, människor som vågar se att du duger som du är, människor som vågar älska dig för att du är just du. Människor som förstår att vi alla gör vår egen resa på vårt sätt med alla livets utmaningar på vårt eget sätt. Att vi alla gör så gott vi kan. Och framför allt, en tid då vi får hjälp att förstå att vi duger precis som vi är, att vi är älskade precis som vi är, att vi alltid är omhändertagna. Dessa insikter har tagit tid för mig att införliva, att göra dem till mina sanningar. Jag har förmodligen fortfarande en bit till att gå i detta, kommer förmodligen flera gånger gråta, skrika, kanske igen svära som bara den, för att det hjälper mig att ta plats i mitt eget liv, att ta plats i mig själv som den strålande, kärleksfulla varelse jag är!

 

Vad eller vem har du lytt? När låter du dig tryckas ner? Vem låter du hindra dig från att vara den du är? Vem har du lust att säga Fuck you! till?

 

Jag vill tacka Dag för att du speglade det jag skrev i mailet och Monica för att du lärde mig att det är ok att säga fuck you! Tack för att ni hjälper mig att växa!

P.S. Förra gången kom det inte med i utskicket hur vansinnigt tacksam jag är för mina prenumeranter och alla er som tar er tid att kommentera det jag skriver. I love you! ♥Tack! Tack! Och för i helvete tack du underbara människa för att du finns!♥♥♥♥♥♥♥

Lust är ren och skär skaparkraft!

Sexualitet och lust är begrepp och energier som har missbrukats genom tiderna för att utöva makt människor emellan. Det har funnits en rädsla för denna magiska skaparkraft som människan har försökt kontrollera genom att lägga begreppet synd över det hela. Men vad är synd egentligen? Ett påhitt av människan. Synd som känsla finns inte, däremot skam, och denna känsla har starkt kopplats till lust. Jag tror att de flesta av oss har någon form av erfarenhet av detta. För mig har det yttrat sig i ärvda föreställningar om att min egen sexualitet är något syndigt, något fult, något jag helst ska avstå från för att det på något sätt är farligt. Jag har även haft föreställningen att om jag klär mig sexigt så drar jag åt mig syndfulla tankar från andra, mao att det är skamfyllt att klä sig sexigt. Jag är tacksam för #metoo rörelsen för att den belyser detta och står upp för friheten att vi alla har rätt att vara enskilda sexuella varelser med lustfylld energi utan maktutövande. Att vara sexuell och ha en lustfylld energi är en del av att vara människa, det är en del av vår existens vare sig vi vill det eller inte. Det är denna fantastiska energi som möjliggjort att människan finns på jorden över huvudtaget. Det är den energin som gör att allt liv finns.

 

Som tonåring blev dubbelheten i att både känna det härliga i den lustfyllda energin tillsammans med budskapet att det var något skamfyllt komplicerat. Det innebar att jag stängde av en del av mig själv, att jag kopplade bort en del av min kreativa lustfyllda energi. Än en gång förminskade jag mig själv och förstärkte föreställning att det var något fel med mig, att jag inte dög. Detta har fått enorma konsekvenser i mitt liv. Dubbelheten har dock funnits kvar. Det är som att min kropp gång på gång har velat visa mig att detta med lust är något positivt, det är en del av mig, en del av mig som inte bara handlar om sexualitet utan även om kreativitet, lust till livet själv, lust till att vara jag. Varje gång jag upptäcker att jag har stängt ner en del av mig själv fylls jag av en stor sorg, en sorg över alla år som har gått där jag inte har kunnat leva fullt ut som den jag är. Sorgen för mig är en del av läkningen, en del av självkärleken där jag vill unna mig själv ett liv i frihet, ett liv där jag är fri att leva fullt ut som den jag är, med allt som är jag, inklusive denna fantastiska energi som kallas lust som hjälper mig att älska mig själv, älska min familj, den hjälper mig att njuta av mat som jag tycker om, att måla på det sättet som jag älskar, att röra vid människor som jag älskar, att njuta av vacker natur, att njuta av musik som berör mig, att njuta av andra människor som berör något i mig som inte alls har med sexualitet att göra, att skriva, att skratta tillsammans med en vän, ja, listan kan bli hur lång som helst.

 

Hur får lusten uttryck i ditt liv? Vad betyder lust för just dig? Vad har du för föreställningar om lust? Föreställningar som hjälper dig eller hindrar dig, eller både och?

 

Min själs budskap är:

 

Lust är ren och skär skaparkraft

 

Hur vill jag då använda denna skaparkraft i mitt liv? För att svara på denna fråga har jag skrivit en affirmation.

Lust

Affirmationer är positiva meningar som hjälper oss att manifestera det vi önskar i våra liv. Ju oftare vi säger dessa meningar desto större kraft och effekt får de. De bästa affirmationer för mig är de jag skapar själv utifrån mina behov och min önskan. Om du vill skapa en eller flera egna affirmationer så finns det några enkla tips:

  • Utgå ifrån något du vill skapa som känns viktigt för dig
  • Var så kortfattad och enkel som möjligt
  • Undvik att använda negationer ex ord som inte, hjärnan tolkar ofta i bilder och hoppar då över ordet inte så om du exempelvis säger ”Jag ska inte röka mer” tänker hjärna ”Jag ska röka mer” och du får motsatt effekt. Istället kan du säga ”Jag har den styrkan som krävs för att vara rökfri”
  • Använd ord som förstärker det positiva du villa skapa istället för det du vill undvika
  • Gör gärna en fin bild av din affirmation och sätt den på en plats där du ser den ofta, men kom ihåg, skriv hellre en post-it lapp som blir av istället för att fastna i att du inte får till en ”fin” bild.

 

Lycka till med din lustfyllda skaparkraft! Den finns där för att förgylla ditt liv!♥

 

P.S. Dela gärna med dig av dina erfarenheter av lust eller något annat 🙂