(For english continue reading, för att läsa på svenska fortsätt till texten efter bilden.)
I am sometimes overwhelmed by information. Information I constantly need to discern whether it’s true or not. In spite of the fact that I don’t read newspapers, don’t watch the news and carefully choose what I read on Facebook, which maillists I sign up for, which notices I have on in my phone, there’s still plenty to sort through.
I love books. I love the world of knowledge, the vastness of inner wisdom I can tap into through books. But even here there’s plenty of information to discern. It’s like walking through a swarm of birds looking for a specific one, they’re all buzzing and I know the specifik one that I’m looking for is there. But if there are too many birds my mind gets boggled, my brain has a hard time trying to figure out which bird I’m looking for. How do I do to see the precise bird I want, to hear what’s true for me, right now?
This is something that I practice everyday, getting better at figuring out what is meant for me, the truth that is true for me. The truth I know is in that jungle of information, sometimes an outer jungle sometimes an inner jungle. I listen inwards, I ask myself how it feels, how it touches me. A prerequisite for me hearing this is that I take time for myself on a regular basis, quiet time. Time away from people, other disturbances like TV, radio, internet, mobile phone, music, thoughts about work, planning, the future, the past. Aware time with me. It doesn’t necessarily have to be meditation but meditation has helped me. What has helped me the most was a Vipassana retreat in India 16 years ago. 10 days of silence without communicating with anyone, quiet with myself, the only communication was the gong waking me up in the mornings and the guidance of the teachers. During this retreat I found that quiet place within myself, that quiet place where thoughts cease to exist, the only thing present is awarenes. On the last day, when we were allowed to start talking to each other, I found I didn’t want to, I was so at peace with just being in that inner silence. But this is the world I want to live in, interacting with other people, not as a hermit. This retreat layed the foundation that made it possible for me to listen inwards. There are many other things that have also helped me with this, a course that helped me to listen to my soul, a therapist that helped me see my self worth, and the list goes on. The most important thing is probably the will to listen, the will to close off everything else and focus on that inner voice, to see the value of it. The will to see that this is the voice that can help me live my life, my way, to make me feel good about myself, to help me feel love and joy and futher spread love and joy from a place of love and joy.
I ”hear” this voice in different ways:
- A voice I hear inside myself, a voice I’ve trained myself to discern from the voice of the ego
- A feeling in my gut, it feels either open or closed, like energy is movig upwards freely or is being shut down.
- A feeling in my body i.e. I get goose bumps, my hands get sweaty, I get a warm feeling inside, I gett tears in my eyes, my body starts shaking.
- Sometimes I use a pendulum in front of me to get a yes or no.
There are more ways but these are the ones I use on a regular basis. This is the way I communicate with my soul, my way of recognizing the truth.
How do you do? I’d love to hear about your experiences of listening to your soul and your truth. Thank you for reading and many blessings on your path! ♥
Jag översköljs stundtals av information. Information som jag ständigt behöver ta ställning till om det är sant eller inte. Trots att jag inte läser tidningen, inte tittar på nyheterna och noggrant väljer vilket flöde på Facebook jag kollar på, vilka maillistor jag anmäler mig till, vilka notiser jag väljer att ha på i min telefon, är det mycket att ta ställning till.
Jag älskar böcker. Jag älskar den värld av kunskap, den inre värld av visdom som jag får tillgång till genom böcker. Men även här är det information att ta ställning till. Det är som att färdas i en svärm av fåglar och leta efter en speciell fågel, alla surrar och jag vet att den jag letar efter finns där. Men blir det för många fåglar blir det rörigt i mitt huvud, min hjärna får svårt att urskilja den jag letar efter. Hur gör jag då för att se just den fågeln jag behöver se, höra det som är sant för just mig, just nu?
Detta tränar jag på dagligen, att bli bättre på att urskilja det som är menat för mig, den sanningen som är sann just för mig. Sanningen som jag vet finns där i djungeln av information, ibland en yttre djungel och ibland en inre djungel. Jag lyssnar inåt, jag frågar mig själv hur det känns i mig, hur det landar i mig. Förutsättningen för att jag ska kunna höra denna inre sanning är att jag regelbundet har tid med mig själv, tyst tid. Tid fri från andra människor, andra störningar som ex TV, radio, internet, mobiltelefon, musik, tankar om jobb, planering, framtiden, dåtiden. Tid i närvaro med mig själv. Det behöver inte nödvändigtvis vara i meditation men det har hjälpt mig att träna meditation. Det som jag har haft mest nytta av var en Vipassana retreat i Indien för 16 år sen. 10 dagar i tystnad utan att kommunicera med någon annan varelse, i stillhet med mig själv, guidad av lärarna. Under denna retreat hittade jag den där tysta platsen i mig själv, den där tysta platsen där tankarna upphör att existera, det ända som finns är närvaro. Sista dagen, när vi fick börja kommunicera med varandra, märkte jag att jag inte ville prata med någon annan, det tog verkligen emot, det var så skönt att vara i den där inre tystnaden. Men det är i denna värld jag vill leva, i samspel med andra människor, inte som en eremit. Denna retreat la den grunden i mig som har gjort det möjligt att lyssna inåt. Det finns många andra saker som har hjälpt mig också, en kurs som hjälpte mig att lyssna till min själ, en kurator som hjälpte mig att se mitt eget värde, listan är lång. Det viktigaste är nog viljan att lyssna, viljan att stänga av allt annat och lägga fokus på den inre rösten, att värdesätta den. Viljan att se att denna röst är den som kan hjälpa mig att leva mitt liv, på mitt sätt, så som jag vill ha det, för att jag ska må bra, för att jag ska kunna känna kärlek och glädje och sen sprida kärlek och glädje från just kärlek och glädje.
Jag själv får kontakt med denna röst på olika sätt:
- En inre röst som jag hör i mig, en röst jag har tränat på att höra som skiljer sig från egots röst
- En känsla i magen, det känns antingen öppet eller stängt, att energin trycks ner eller höjs och flyter upp fritt.
- En känsla i kroppen t.ex. att jag ryser, händerna blir svettiga, jag blir alldeles varm inombords, tårarna rinner, kroppen skakar.
- Ibland använder jag mig av en pendel som jag håller framför mig för att få ett ja eller nej.
Det finns fler sätt men dessa använder jag mig av regelbundet. Detta är mitt sätt att kommunicera med min själ, mitt sätt att komma i kontakt med min sanning.
Hur gör du? Dela gärna av dina erfarenheter, jag tycker alltid det är kul att höra hur vi gör för att lyssna till vår egen sanning. Tack för att du läser! ♥