Själens blogg

Sprid kärlek & ljus!

Det händer magiska saker i mitt liv just nu. Det är väl så det blir när vi öppnar upp oss själva och lever livet utifrån själens budskap istället för egot. Det jag kommer att berätta nu får ni ta för vad det är, en upplevelse i mitt liv, antingen väcker det något i er eller så avfärdar ni det hela som en massa påhittade historier (det är vad mitt ego i början ville få mig att tro…). För ett par dagar sen fick jag en intensiv huvudvärk. Den blev bara värre och värre, och jag som aldrig har haft migrän tänkte att det måste vara så här det känns. Jag ville helst ha solglasögon på mig för att allt var för ljust, trots att det var molnigt ute. Men beröringen från glasögonen gjorde bara smärtan värre. Jag ville helst inte gör något, bara sitta i mörker. Jag mådde illa men fasade att kräkas för att det skulle förvärra smärtan. Jag satte mig ner och mediterade för att förstå vad huvudvärken handlade om. För mitt inre såg jag en tjock glasskiva som skar rakt genom huvudet och hindrade mig från att ta mig uppåt. Jag kände starkt att jag på nåt sätt skulle spränga glaset för att ta större plats i mitt liv. Det kändes inte som att glasskivan kom inifrån mig och när jag följde den såg jag inte slutet, bara att den försvann i ett mörker. Då ramlade insikten ner i mig att detta var en mörk kraft som ville släcka mitt ljus, trycka ner mig. Egot kalasade skapligt på detta, tyckte att detta bara var humbug, ”du hittar bara på det för att verka cool, mm…” Senare fick jag dock hjälp att förstå att det inte alls var påhitt. Jag tänker att precis som människor som syns offentligt på olika sätt också råkar ut för påhopp av andra som vill trycka ner dem, så händer samma sak i denna värld, den värld som handlar om energier och kontakt med själen. Jag fick bl.a. hjälp att förstå att jag kunde hantera detta precis som jag hanterar mina tankar som vill trycka ner mig (ex det där klarar du inte, ingen kommer att gilla ditt inlägg, du kommer inte få några kommentarer i din facebook grupp, mm). Jag kan istället välja att fylla mig själv med tankar som jag mår bra av (ex jag får all hjälp jag behöver, allt är precis som det ska vara, jag är älskad, jag är omhändertagen). Jag kan välja att se det för vad det är och fokusera på att sprida kärlek och ljus. Jag kan på det sättet visa att jag är här för att sprida mitt ljus, den mörka kraften kan inte stoppa mig, the force is with me!:) (den ljusa kraften alltså :))

Så inatt, natten då det var supermåne, fullmåne, månförmörkelse o allt vad det var, fick jag till mig att jag skulle starta en facebook grupp. Slump? Jag tror inte på slumpen men jag kan för lite om dessa naturkrafter för att förklara sammanhanget. Det var en märklig upplevelse för det var inte som att jag drömde, men jag var heller inte vaken… Ibland händer det saker som vi inte kan förklara, detta kan inte jag förklara just nu… Denna grupp skulle handla om att sprida kärlek och ljus i oss själva, Linköping, Sverige, ja… hela världen. Känslan i detta är både

– Själen: ”åååååå vad kuuuul!!!!” hoppar, skuttar o klappar händerna som ett litet barn inför ett kalas

– Egot: ”herregud vad pretto…. näe, detta ska vi inte utsätta oss för… vem tror du att du är? tror du verkligen att du kan förändra folk?”

– Hjärtat: ”Oj, detta är stort, det känns lite läskigt”  (en ny röst som värnar om mig och mina nyvunna framsteg i att kroppen inte längre går igång med fullt stresspåslag varje gång jag anstränger mig)

Med hjärtat hade jag ett samtal om att jag lovar att ta det lugnt, ett steg i taget, tack för att du hjälper mig att stanna kvar i nuet♥. Till egot sa jag att det inte är jag som ska förändra ”folk”; jag ska berätta om det som är sant för mig, Gud gav oss faktiskt en egen vilja så alla kan välja själva vad de vill. Du ska få hjälpa mig att få ihop det hela rent praktiskt. Vad Gud är för mig får jag kanske ta i ett annat inlägg. Jag tänker i alla fall inte på Gud som att det är en vithårig gubbe med långt vitt skägg som sitter på en tron i himlen, snarare som den gudomliga energin som finns inom oss alla och i allt runtomkring oss.

Så nu är gruppen startad. Och jag bjöd in alla mina svensktalande facebook kompisar. Det känns jätte läskigt… Samtidigt tänker jag ”men det är ju bara en facebook grupp…” Men det är väl just det, det är nog inte ”bara” en facebook grupp, framtiden får visa mig vad det kommer att leda till. Och det är just den känslan som får mig att förstå att det här är ett viktigt budskap från själen, när det pirrar i kroppen, jag känner mig skakis, det känns läskigt och urspännande samtidigt.

Så om du inte redan blivit inbjuden är du välkommen att vara med https://www.facebook.com/groups/2096072883945830/

Och känner du nån annan som också önskar mer kärlek i sitt liv bjud in dem med. För första budskapet i gruppen är just att om vi vill sprida mer kärlek i världen behöver vi börja med att älska oss själva. Mycket självkärlek önskar jag dig idag!♥

PS Den magiska slutklämmen? Huvudvärken är borta!:)

Tack Carolina, Ylva, Nellie, Ann-Lie, Annelie, Elisabet, Matilda, Monica, Eva och alla ni andra ljusvarelser som hjälper mig att sprida min kärlek och mitt ljus i världen!♥

JagÄlskarDig

 

Fy fan vad det är skönt att säga fuck you!

Jag hade nyss en mailväxling där jag skrev att jag hade varit lydig. Jag fick svar med ordet ”Lydig…” längst upp på mailet. Det tog ett tag innan reaktionen kom. Jag började känna mig fruktansvärt obekväm, det var nåt jag var på spåret. Hela kroppen kändes som att den ville veckla ur sig ur sitt eget skinn, som att det skavde överallt, jag ville bara ut ur min egen kropp. Efter att jag suttit och gråtit en stund kände jag mitt lilla jag som varit så lydigt och gjort som alla andra har sagt. Jag kände hur vreden växte i mig. Den bara växte och växte tills jag skrek rakt ut ”FAAAAN TA DIG!” Får man säga så?… (Det sitter djupt rotat i mig att det passar sig inte att svära…) I helvete att man får! Vem i helvete har bestämt att det inte är tillåtet? Vem i helvete har bestämt att det inte är ok att svära? Vem i helvete har bestämt att man ska hålla sig på mattan och inte avvika från normen? Jag är så jävla arg att jag fyller flera sidor i min dagbok med bara svordomar… Faan!… Jävla skit!… Helvetes jävla skit!… Fuck you! … Fuck, fuck, fuck you!!!!!!…. Jag har aldrig svurit så mycket i hela mitt liv och jag har egentligen lust att fylla hela den här sidan med jävla svordomar, faan! Jävla förbannade janteskitlag! Du kan dra åt helvete!!!!! Du är för fan inte välkommen i mitt liv eller någon annans liv för den delen! Jag är arg, ingen ska för helvete säga till mig vad jag får eller inte får göra! Ingen ska för helvete trycka ner mig! Ingen ska för helvete säga till mig hur jag ska klä mig! Inge ska för fan säga till mig vad jag får säga eller inte säga! Inte till dig heller!!!!! Du har för helvete rätt att vara du! Du har för helvete all jävla rätt i världen att leva ditt liv som du vill, att göra precis det som faller dig in, att säga det som faller dig in!

svordomar

Ok, lite eftertanke här, allt detta så länge ingen skadas, där går gränsen. Och vi behöver ju inte säga fuck you till personen i fråga, det räcker att göra det för oss själva :).

Jag är uppvuxen i kulturer där det är helt normalt att tydligt visa sina känslor. Så ”gör” vi inte i Sverige. Det har funnits gånger då jag har tänkt: ”Nu drar jag, jag kan inte bo kvar i detta tysta, kontrollerade land där folk är rädda för att säga det dom känner och tycker!”. Jag förstår att det handlar om rädsla, att vi har fått lära oss att ”göra som Svenssons gör” som Alice Babs sjunger, ”inte sticka ut från mängden”. Vi har fått lära oss att om vi visar vad vi egentligen känner, säga ifrån när vi blir arga, gråta ut tills vi har gråtit färdigt när vi är ledsna, kommer andra att tycka illa om oss, att vi då kanske blir utstötta ur gruppen (jag fick höra ”gråt inte” på min mors begravning…! Om jag inte får gråta då när i hyndan ska jag då få gråta?! Tack Emil och Astrid Lindgren för att ni inte anpassade er in i konformiteten, gav mig starka svenska förebilder). Jag förstår detta, jag förstår att det finns människor som har varit med om att just hamna utanför och hur fruktansvärt jobbigt detta är. Jag förstår att detta är en av egots mardrömmar, att egot tänker att detta innebär livsfara. Men vi lever i en annan tid nu, en tid då vi kan få kontakt med andra människor, människor som skiter i om du säger ”fel” saker eller gör saker på ”fel” sätt, människor som vågar se att du duger som du är, människor som vågar älska dig för att du är just du. Människor som förstår att vi alla gör vår egen resa på vårt sätt med alla livets utmaningar på vårt eget sätt. Att vi alla gör så gott vi kan. Och framför allt, en tid då vi får hjälp att förstå att vi duger precis som vi är, att vi är älskade precis som vi är, att vi alltid är omhändertagna. Dessa insikter har tagit tid för mig att införliva, att göra dem till mina sanningar. Jag har förmodligen fortfarande en bit till att gå i detta, kommer förmodligen flera gånger gråta, skrika, kanske igen svära som bara den, för att det hjälper mig att ta plats i mitt eget liv, att ta plats i mig själv som den strålande, kärleksfulla varelse jag är!

 

Vad eller vem har du lytt? När låter du dig tryckas ner? Vem låter du hindra dig från att vara den du är? Vem har du lust att säga Fuck you! till?

 

Jag vill tacka Dag för att du speglade det jag skrev i mailet och Monica för att du lärde mig att det är ok att säga fuck you! Tack för att ni hjälper mig att växa!

P.S. Förra gången kom det inte med i utskicket hur vansinnigt tacksam jag är för mina prenumeranter och alla er som tar er tid att kommentera det jag skriver. I love you! ♥Tack! Tack! Och för i helvete tack du underbara människa för att du finns!♥♥♥♥♥♥♥

Föreställningar och magi, vad vill du tro på?

Jag tvivlar. Det finns i mig nästan hela tiden. Det är som ett svart moln som lägger sig över allting. Skuggar ljuset, känslan av lätthet blir till tyngd, fördunklar mina drömmar o gör dom orealistiska. Detta är egot, jag förstår det. Jag förstår att det är en del av mig som jag inte kan eller ska göra mig av med, snarare lära mig att leva med och handskas så att jag kan bli vän med egot och ge den uppgifter så att den istället för att försöka sätta käppar i hjulet för min utveckling kan bidra till min framgång. En del av tvivlen har att göra med vad jag har för föreställningar om livet.

Jag är trött på att vara trött. Jag är trött på att vara sjukskriven. Har en föreställning att detta att vara sjukskriven innebär att jag inte gör någon nytta, att jag bara är en belastning. Detta med föreställningar är en stor grej för mig just nu. Det känns som att det är en nyckel i det arbetet jag gör just nu med mig själv men kanske även det arbetet jag kommer att göra så småningom med andra människor. Föreställningar, tankar om hur världen är, hur vi är, borde agera mm är som energiblockeringar. De är som små svarta moln som dämpar ljuset, som för mörka glasögon som hindrar mig från att se ljuset helt och hållet. En gång tog jag dem till mig för att jag trodde att de skulle hjälpa mig att överleva, hjälpa mig att navigera bättre i denna värld, att de skulle hjälpa mig att bli omtyckt av andra människor och således ge mig känslan att jag duger. Nu är jag dock redo att släppa taget om dessa föreställningar, låta dom singla iväg som löv på hösten, för att förmultnas och omvandlas till näringsrik jord.

Jag ser nu, så här i ljuset av det jag bidrar med i min familj och de som ibland läser min blogg och tackar mig för det jag skrivit att jag inte är en belastning som inte bidrar. Jag ser att jag bidrar på mitt sätt. Jag ser hur jag många gånger vågat säga den där obekväma sanningen som har bidragit till att en annan människa faktiskt tagit ett annat beslut i sitt liv som sedan skänkt dem mer glädje. Mitt i allt detta kommer en annan föreställning upp: ”Vem är lilla jag att komma med ”sanningar” (och jag hör en hög fnysning inombords), vem är jag att veta bättre än någon annan”. Nu kan jag se att det inte är det som är syftet, det är inte jag som vet bättre, det är min själ som vill vägleda mig och de människor som finns i min omgivning som är villiga att lyssna. Min själ som vill visa att det finns ett annat sätt att leva livet på, ett sätt som innebär frihet från vad andra tycker och tänker, frihet från föreställningar och gamla mönster, frihet att vara oss själva, de lysande varelser vi alla är. Jag är rädd när jag skriver detta, rädd för vissa som kanske läser och fnyser ”Vilka dumheter, har hon börjat bli religiös och ska försöka starta nån slags sekt?” eller ”Vem tror du att du är, komma här o säga till mig vad som är rätt o fel!!!!”. Om jag får såna kommentarer ska jag försöka ta emot dem med ett öppet hjärta, alla har vi rätt och möjligheten att hela tiden välja vilket liv vi vill leva. Detta är det livet jag väljer.

En annan föreställning jag har är att det tar tid, att det är så mycket bagage, så många föreställningar jag behöver släppa taget om att det kommer ta evigheter. Jag hör hur egot säger ”Du ska inte tro att du blir av med det bara för att du sitter här o skriver o har intentionen att bli av med det, det kommer fler, o fler, o fler föreställningar, det tar aldrig slut”. Så fördunklar egot, genom att visa att det är omöjligt, lika bra att lägga av här och nu… stanna kvar i det som är bekvämt och välbekant. Men inom mig finns en visshet att det inte är det som är sant, min intention spelar stor roll, den är avgörande i mitt arbete med att släppa taget och öppna upp för allt det magiska som faktiskt är möjligt. Varifrån kommer intentionen egentligen? Det får nog bli ett annat inlägg, en annan insikt att titta in i, men ack så viktig. 🙂

Detta med att det tar tid är en utmaning som jag tar mig an, för jag har fått lära mig att föreställningar inte alltid är sanna. Så, stay tuned för mer uppdateringar om detta med hur fort utveckling kan gå bara man är öppen för den, för jag är förbered för mirakel!

♥Vilken magi vill du skapa i ditt liv?

♥Vad är redan magiskt i ditt liv?

 

Önskar er alla ett magisk 2018!♥   

 

 

PS Kolla gärna in min senaste bild på Instagram för lite vardagsmagi 🙂https://www.instagram.com/p/Bdew4zgnVWl/?taken-by=kattisjolu

Och sist men inte minst, TACK!!!! alla ni som har skickat kommentarer!Det hjälper min tro på att jag bidrar och att jag duger som jag är att bli starkare ♥ Massor med kärlek och ljus till er!!!

 

Lust är ren och skär skaparkraft!

Sexualitet och lust är begrepp och energier som har missbrukats genom tiderna för att utöva makt människor emellan. Det har funnits en rädsla för denna magiska skaparkraft som människan har försökt kontrollera genom att lägga begreppet synd över det hela. Men vad är synd egentligen? Ett påhitt av människan. Synd som känsla finns inte, däremot skam, och denna känsla har starkt kopplats till lust. Jag tror att de flesta av oss har någon form av erfarenhet av detta. För mig har det yttrat sig i ärvda föreställningar om att min egen sexualitet är något syndigt, något fult, något jag helst ska avstå från för att det på något sätt är farligt. Jag har även haft föreställningen att om jag klär mig sexigt så drar jag åt mig syndfulla tankar från andra, mao att det är skamfyllt att klä sig sexigt. Jag är tacksam för #metoo rörelsen för att den belyser detta och står upp för friheten att vi alla har rätt att vara enskilda sexuella varelser med lustfylld energi utan maktutövande. Att vara sexuell och ha en lustfylld energi är en del av att vara människa, det är en del av vår existens vare sig vi vill det eller inte. Det är denna fantastiska energi som möjliggjort att människan finns på jorden över huvudtaget. Det är den energin som gör att allt liv finns.

 

Som tonåring blev dubbelheten i att både känna det härliga i den lustfyllda energin tillsammans med budskapet att det var något skamfyllt komplicerat. Det innebar att jag stängde av en del av mig själv, att jag kopplade bort en del av min kreativa lustfyllda energi. Än en gång förminskade jag mig själv och förstärkte föreställning att det var något fel med mig, att jag inte dög. Detta har fått enorma konsekvenser i mitt liv. Dubbelheten har dock funnits kvar. Det är som att min kropp gång på gång har velat visa mig att detta med lust är något positivt, det är en del av mig, en del av mig som inte bara handlar om sexualitet utan även om kreativitet, lust till livet själv, lust till att vara jag. Varje gång jag upptäcker att jag har stängt ner en del av mig själv fylls jag av en stor sorg, en sorg över alla år som har gått där jag inte har kunnat leva fullt ut som den jag är. Sorgen för mig är en del av läkningen, en del av självkärleken där jag vill unna mig själv ett liv i frihet, ett liv där jag är fri att leva fullt ut som den jag är, med allt som är jag, inklusive denna fantastiska energi som kallas lust som hjälper mig att älska mig själv, älska min familj, den hjälper mig att njuta av mat som jag tycker om, att måla på det sättet som jag älskar, att röra vid människor som jag älskar, att njuta av vacker natur, att njuta av musik som berör mig, att njuta av andra människor som berör något i mig som inte alls har med sexualitet att göra, att skriva, att skratta tillsammans med en vän, ja, listan kan bli hur lång som helst.

 

Hur får lusten uttryck i ditt liv? Vad betyder lust för just dig? Vad har du för föreställningar om lust? Föreställningar som hjälper dig eller hindrar dig, eller både och?

 

Min själs budskap är:

 

Lust är ren och skär skaparkraft

 

Hur vill jag då använda denna skaparkraft i mitt liv? För att svara på denna fråga har jag skrivit en affirmation.

Lust

Affirmationer är positiva meningar som hjälper oss att manifestera det vi önskar i våra liv. Ju oftare vi säger dessa meningar desto större kraft och effekt får de. De bästa affirmationer för mig är de jag skapar själv utifrån mina behov och min önskan. Om du vill skapa en eller flera egna affirmationer så finns det några enkla tips:

  • Utgå ifrån något du vill skapa som känns viktigt för dig
  • Var så kortfattad och enkel som möjligt
  • Undvik att använda negationer ex ord som inte, hjärnan tolkar ofta i bilder och hoppar då över ordet inte så om du exempelvis säger ”Jag ska inte röka mer” tänker hjärna ”Jag ska röka mer” och du får motsatt effekt. Istället kan du säga ”Jag har den styrkan som krävs för att vara rökfri”
  • Använd ord som förstärker det positiva du villa skapa istället för det du vill undvika
  • Gör gärna en fin bild av din affirmation och sätt den på en plats där du ser den ofta, men kom ihåg, skriv hellre en post-it lapp som blir av istället för att fastna i att du inte får till en ”fin” bild.

 

Lycka till med din lustfyllda skaparkraft! Den finns där för att förgylla ditt liv!♥

 

P.S. Dela gärna med dig av dina erfarenheter av lust eller något annat 🙂

Att älska mig själv, en resa till helheten

Imorse vaknade jag med huvudvärk. Axlarna, nacken, käken, allting var krampartat. Jag kom inte ihåg vad jag hade drömt, bara att jag hade en känsla att jag var arg. Jag låg kvar som jag brukar, för att hitta mig själv, släppa taget om det jag inte längre behöver, öppna upp min intuitiva förmåga att ta till mig budskap från själen och slutligen känna tacksamhet. Allt var dock trögt. Tacksamheten kom jag inte ens i närheten av att känna. Senare på förmiddagen när jag kände in vad jag skulle göra fick jag till mig att jag skulle måla. Jag kände inte riktigt lusten till det men jag vet vid det här laget att när jag får ett budskap och följer det så blir det bra. Jag plockade fram en tavla jag började på för flera år sen och tänkte att nu kan jag i alla fall vara ”nyttig” och avsluta den… Jag kände mig ledsen och det blev så tydligt alla gånger jag som liten har försökt göra ”fina” saker för att få uppmärksamhet och känna att jag duger. Jag stannade kvar i känslan och frågade mitt lilla jag vad hon ville: måla vidare, rött. Jag plockar fram ett nytt papper, vattenfärger och målar pappret rött. Jag fortsätter måla på bara känslan och tårarna väller upp och jag inser hur jag har klandrat mig själv för att jag fortfarande vill visa för andra det jag gör, fortfarande vill känna den där glädjen inombords när någon annan uppskattar det jag har gjort, att detta på något sätt bidrar till en känsla av helhet i mig. Jag hör själen viska:

 

  • Älska denna del av dig själv, älska ditt behov av bekräftelse, älska dina tårar, älska känslan i dig av att vara värdelös, älska delen av dig som känns liten och obetydlig, älska delen i dig som känner sig misslyckad, detta är en del av din storhet, älska hela dig. Hela du är älskad hela tiden.

 

Då börjar jag förstå (inte helt, detta med att förstå saker för mig tar ibland tid, som att upptäcka en ny skog, att dimman inte lättar helt på en gång, utan bit för bit, men jag ser att det är en skog), budskapet jag fick med mig från en retreat jag var på nyligen #shineyourlightretreat med @carolinagardheim, ”Jag är hel, alla är hela”. Jag har hittills älskat delar av mig själv, det är jag tacksam för. En del av mig har dock fortsatt att ställa kravet att jag behöver rensa bort andra delar som inte duger. Ett exempel på detta är att jag just har svårt att göra saker bara för att jag har lust, utan att vilja visa upp det för någon annan. Det här för mig är kopplat till föreställningen att vara hel innebär att man inte behöver bekräftelse från någon annan, att jag ska klara av att göra något bara för mig själv. Och jag har försökt!!!! Mångder med gånger, men hela tiden har det legat en längtan efter att dela med mig och till det känslan av misslyckande. Men jag börjar se att detta är en del av mig nu, en del som jag är ganska sugen på att börja älska, börja njuta av, för mitt i det hela inser jag att jag gör det för mig själv också, jag njuter ju av det hela tiden, att dela det blir som grädden på moset. Ja, att älska mig själv är verkligen ett äventyr, en resa till att upptäcka att jag faktiskt är hel (jag är inte framme än :), men jag ser några fler träd i skogen).

Tack för att du läser! Så här blev det jag målade, och har du lust att kommentera blir jag säkert glad :).

 

IMG_5520

Tillägg

En stund efter att jag lagt ut texten ovan insåg jag hur det som jag har sett som en negativ del av mig själv kanske t.o.m. är en av mina stora gåvor. Jag har många gånger funderat över vad som är min grej i livet, vad är just jag här på jorden för att göra. En stor fråga som jag inte har ett klart svar på än. Jag har mina aningar och en av dom är just detta, att dela med mig av mig själv, att visa vem jag är, hur jag hanterar utmaningarna i mitt liv och dela med mig av de verktyg som har hjälpt mig att hitta rätt i mitt liv. Nyckeln för mig i detta är den känslan av helhet det ger mig när jag delar med mig av mig själv. Jag inser att det inte längre handlar om att få bekräftelse på det sättet som jag behövde tidigare. Det var ju precis det själen sa: ”detta är en del av din storhet”. Jag är överväldigad! Tacksam över en sån fantastiskt insikt, en sån vacker gåva!

Tack!♥

Vad är kärlek?

Detta är en fråga som jag ställt mig själv många gånger. För mig har kärleken ibland varit ett fullständigt mysterium och andra stunder det mest självklara som finns. Jag fick som barn lära mig att kärlek ofta var villkorad, att jag dög så länge jag gjorde vissa saker: mina läxor, betedde mig på ett visst sätt inför andra, klädde mig på ett speciellt sätt, osv. Många av dessa saker gick hand i hand med att det som kändes rätt för mig var inte accepterat, alltså var jag inte älskad för den jag var, utan för det jag gjorde som var rätt i andras ögon. Detta har i sin tur inneburit att kärlek också varit komplicerat när det kommer till relationer. Jag har ofta sökt bekräftelse för att jag duger i mina relationer snarare än att vara tillsammans med någon enbart av kärlek. Detta har fått som konsekvens att jag har villkorat kärleken till mig själv, att prestera för att känna att jag duger blev en del av livet. En del av livet som fick konsekvensen att jag till slut gick in i väggen. Vad säger då egot och själen om kärleken?

 

  • Egot: Kärleken är ett påhitt för att människor ska kunna utöva makt över varandra. Sann kärlek finns inte. Det ser du väl själv? Den stannar ju aldrig kvar en längre stund… den är flyktig och opålitlig. Det är bättre att försöka ha kontroll över sina känslor, att hålla dom i schack, så att de inte okontrollerat börjar styra ditt liv. Du måste med förnuft styra så att du har kontroll över läget och kan ha kontroll över utgången.

 

  • Själen: Kärleken är själva essensen till livet. Det är kärleken som skapar liv, kärleken som upprätthåller liv. Kärleken som form är oändlig. Den kan inte kontrolleras, den bara är. Men du kan ge plats för kärleken i ditt liv genom att släppa taget om föreställningar som exempelvis att du inte duger, att det är något fel på dig, att andra inte tycker om dig, att du måste göra vissa saker för att duga. Du är redan älskad för precis den du är. Kärleken finns alltid där, oavsett om du känner den, ser den eller inte. Bara för att du inte upplever den betyder det inte att den inte finns. När du inte känner den stanna upp, känn efter vad som händer i din kropp. Fråga kroppen vad den behöver. På det sättet kan du öva på kärlek till dig själv. För att komma åt den villkorslösa kärleken behöver du öva upp den till dig själv. Träna på att känna att du duger, tänk tanken, låt den sjunka in, oavsett om du tror på den eller inte. Ju oftare du tänker tanken, säger det högt till dig själv, ju starkare kommer känslan att bli, att du faktiskt duger och är älskad som du är. Varsågod, säg det till dig själv nu:

 

JAG DUGER PRECIS SOM JAG ÄR

JAG ÄR ÄLSKAD PRECIS FÖR DEN JAG ÄR

 

 

Ja, precis som med allt annat blir självkärlek och kärleken till andra lättare ju mer jag övar på den. Det finns mängder av saker att göra för att öka kärleken till sig själv. Detta är exempel på saker som jag har gjort och gör för att öka min villkorslösa kärlek till mig själv

 

  • Säga affirmationerna ovan till mig själv regelbundet, speciellt när egot rackar ner på mig
  • Känna efter vad jag behöver: vad är jag sugen på att äta, när behöver jag vila/sova, när behöver jag röra på mig och på vilket sätt?
  • När jag ska stämma träff med någon ställer jag mig frågan: hur känns det i mig att träffa hen? Blir jag glad av det eller inte? Jag låter detta bestämma om jag sen träffar vederbörande eller inte
  • Stå framför spegeln, titta på mig själv och säga ”Jag älskar dig”. Detta kan i början kännas konstigt och väcka känslor, en bra bearbetning för att släppa taget om hinder för självkärlek

 

Det finns många fler saker man kan göra för att öva på självkärlek, det skulle kunna fylla en hel bok. Vad känner du för att göra, känna, säga för att bejaka den kärleken du har för dig själv? Vad brukar du göra, säga eller känna? Dela gärna med dig och sprid kärleken ♥

 

Men som svar på frågan Vad är kärlek? tror jag att var och en behöver hitta svaret i sig själv, hitta den där känslan inom sig själv där jag duger precis som jag är ♥

Tillit

Förra gången skrev jag om rädsla, ett ämne som det finns mycket att skriva om och som jag tror de flesta av oss upplever på vårt eget sätt. Det vore jätte kul om du ville dela med dig av hur du upplever rädsla i ditt liv. Vad är du rädd för? Hur påverkar rädslan ditt liv? Självklart kan du vara anonym. Jag tror att när vi delar med oss så blir rädslorna lite mindre läskiga. T.ex. som det där stora läskiga monstret med dreglande vassa tänder och livsfarliga klor som bor i garderoben, när vi väl tittar så var det inte ett riktigt monster men vår föreställning om det var att det var på riktigt. Eller tanken att chefen kommer att såga mitt förslag, eller att min kompis inte kommer vilja vara min kompis om jag säger att jag inte orkar ses, eller att jag kommer bidra till att mitt barn hamnar utanför om jag inte tillåter hen att skaffa den pryl som ”alla kompisarna har”. Föreställningen påverkar således vårt agerande på ett sätt som inte alltid gagnar oss. Vi ligger kvar i sängen och är rädda och kan inte somna, vi börjar vantrivas på jobbet för att vi inte får utlopp för vår kreativitet, vi tappar lusten i relationen till vår kompis för att umgänget inte styrs av ärlighet, vårt barn växer upp i tron att det är prylen som gör att hen duger. En annan aspekt av att dela med sig är att se det som en gåva till andra. Jag har så många gånger tagit del av andras liv och känt att det väcker något i mig. Detta är gåvan: att ge andra möjligheten att spegla sig i din berättelse.

Vad är då motvikten till rädslor?

 

TILLIT

 

 

Egot: Ha! Hur ska du kunna lita på andra när du inte ens kan lita på dig själv?! Du vet ju aldrig vad som egentligen kommer att hända, hur ska du då kunna ha tillit? Nä, det är bättre att planera, planera och åter planera så vet du hur det kommer att bli, då är det åtminstone du som styr skutan. Du måste ju ha koll på saker, då vet du vad du har. Du kan ju inte lämna allt vind för våg, hur skulle det se ut? Hur tror du andra skulle tänka om du sa ”Jag behöver inte ha kontroll, jag litar på att det löser sig ändå”? Det är ju helt galet, du måste ju ha en plan att komma med för att visa andra att du vet vad du håller på med. Annars börjar andra bestämma över dig, om inte du själv redan har bestämt hur saker och ting ska bli. Du måste ju veta vart du är på väg och var du har saker och ting.

 

Själen: Utifrån rädslan stiger oförmåga till tillit samt behovet att kontrollera livet genom att planera. Livet är ständig förändring, därför fungerar inte detta ständiga planerande och försöket att kontrollera tillvaron. Planerandet kräver mer energi än den ger eftersom förutsättningarna ständigt förändras och planen då måste ändras. Livet är ett flöde som ständigt ger dig möjlighet att göra val. Det är här du kan öva din tillit, att känna in vilket val som känns bäst i dig och då lita på att det är rätt. Att känna tillit kräver övning. En bra början är att respektera dina känslor och göra val utifrån dessa. För gärna dagbok och se resultaten. Däri hittar du tilliten, när du ser att du har den kunskapen du behöver i dig, att de val du gör utifrån det din känsla säger ger resultat som är för ditt bästa. Precis som med allt annat, kan det ta lite tid innan resultaten blir tydliga. Ju mer du övar desto tydligare blir det. Men var beredd, egot är lynnigt och kommer gång på gång försöka övertyga dig om att följa dess väg istället. Ha förtröstan, du är inte ensam i dina försök att följa din egen väg. Vi är många som vill välja en annan väg än egots.

 

Jag tränar dagligen! Flera gånger om dan! Jag fick inte med mig hemifrån att mina känslor var viktiga vilket har lett till att jag gång på gång har kört över mig själv. I början var det tom svårt att komma i kontakt med mina känslor.

 

I samtalet ovan tycker jag att skillnaden mellan hur egot talar och hur själen talar är väldigt tydligt. Egot använder gärna ord som måste, borde, kontroll. Egot jämför gärna mig själv med andra och tycker att det är viktigt att se bra ut, göra rätt mm inför andra människor. Själen däremot har en stödjande tillitsfull ton i hur den uttrycker sig. Själen vet att jag är en del av mänskligheten och behöver inte andras godkännande för att duga. I själens ögon är jag älskad precis för den jag är. Känslan i kroppen för mig är helt olika, jag kan ibland känna hur jag blir stel i kroppen när jag låter egot bestämma över mig, att det som kallas fight or flight tillståndet aktiveras i mig. Detta är för mig stress, och det som tar slut på min ork istället för att hjälpa mig komma in i ett flöde där kroppen slappnar av och jag kan ta emot av det överflöd som finns runtomkring mig hela tiden. Att ta emot av flödet för mig innebär exempelvis att ta emot ett leende från kassörskan, en kommentar från en annan människa som påminner mig om något jag glömt, att stanna kvar i den känslan av tacksamhet för att jag får det jag behöver så länge jag tillåter mig själv att vara tillitsfull.

Om det känns rätt välkommen att öva tillit med mig! ♥

Välkommen till varför jag är här

Vägen hit har varit lång och krokig och det hela började med en dröm. Jag bad en kväll om att få drömma om vad nästa steget i mitt liv var. Jag drömde att jag hade ett radio program, men det kändes konstigt. När jag sökte vidare fick jag fram att jag skulle skriva en blogg. Då kändes det, jag blev kallsvettig, hela kroppen kändes som den förvandlades till gelé och jag insåg att jag hade träffat rätt. Den skulle heta Själens blogg och handla om mina inre samtal mellan själen och egot. Det kändes urläskigt och jättespännande på en och samma gång. Jag fick för ett tag sen höra ”det du är rädd för som inte är farligt det ska du göra, det du är rädd för som är farligt ska du inte göra”. Detta med rädsla är för mig en nyckel för att komma underfund med hur jag ska komma vidare i livet, jag vill inte styras av mina rädslor. Så vad säger själen och egot om rädslor?

  • Egot: Rädslorna är till för att skydda dig, hålla dig trygg så att du inte avviker från flocken. Avviker du riskerar du att dö, för då finns inte flocken där för att skydda dig. Mao är rädslorna livsviktiga
  • Själen: Du är alltid en del av den stora flocken. Rädslorna har uppstått när du har försökt anpassa dig efter flocken. Exempelvis när du som barn förstod att det var bättre att skratta än att gråta, blev du rädd för din egen gråt och försökte undvika den eller så grät du i smyg för dig själv. Nu har du möjligheten att möta dina rädslor och se den fantastiska möjlighet de erbjuder dig att frigöra dig själv och skala av de lager som rädslorna innebär, de hinder de utgör från att leva det liv som det är menat att du ska leva, fri från andras tyckande och tänkande, fri att vara den fantastiska skapelse som är just du, unik.

Ibland är samtalen korta och andra gånger är det längre, då egot har en massa invändningar. Välkommen att följa med på min spännande resa!