Jag tvivlar. Det finns i mig nästan hela tiden. Det är som ett svart moln som lägger sig över allting. Skuggar ljuset, känslan av lätthet blir till tyngd, fördunklar mina drömmar o gör dom orealistiska. Detta är egot, jag förstår det. Jag förstår att det är en del av mig som jag inte kan eller ska göra mig av med, snarare lära mig att leva med och handskas så att jag kan bli vän med egot och ge den uppgifter så att den istället för att försöka sätta käppar i hjulet för min utveckling kan bidra till min framgång. En del av tvivlen har att göra med vad jag har för föreställningar om livet.
Jag är trött på att vara trött. Jag är trött på att vara sjukskriven. Har en föreställning att detta att vara sjukskriven innebär att jag inte gör någon nytta, att jag bara är en belastning. Detta med föreställningar är en stor grej för mig just nu. Det känns som att det är en nyckel i det arbetet jag gör just nu med mig själv men kanske även det arbetet jag kommer att göra så småningom med andra människor. Föreställningar, tankar om hur världen är, hur vi är, borde agera mm är som energiblockeringar. De är som små svarta moln som dämpar ljuset, som för mörka glasögon som hindrar mig från att se ljuset helt och hållet. En gång tog jag dem till mig för att jag trodde att de skulle hjälpa mig att överleva, hjälpa mig att navigera bättre i denna värld, att de skulle hjälpa mig att bli omtyckt av andra människor och således ge mig känslan att jag duger. Nu är jag dock redo att släppa taget om dessa föreställningar, låta dom singla iväg som löv på hösten, för att förmultnas och omvandlas till näringsrik jord.
Jag ser nu, så här i ljuset av det jag bidrar med i min familj och de som ibland läser min blogg och tackar mig för det jag skrivit att jag inte är en belastning som inte bidrar. Jag ser att jag bidrar på mitt sätt. Jag ser hur jag många gånger vågat säga den där obekväma sanningen som har bidragit till att en annan människa faktiskt tagit ett annat beslut i sitt liv som sedan skänkt dem mer glädje. Mitt i allt detta kommer en annan föreställning upp: ”Vem är lilla jag att komma med ”sanningar” (och jag hör en hög fnysning inombords), vem är jag att veta bättre än någon annan”. Nu kan jag se att det inte är det som är syftet, det är inte jag som vet bättre, det är min själ som vill vägleda mig och de människor som finns i min omgivning som är villiga att lyssna. Min själ som vill visa att det finns ett annat sätt att leva livet på, ett sätt som innebär frihet från vad andra tycker och tänker, frihet från föreställningar och gamla mönster, frihet att vara oss själva, de lysande varelser vi alla är. Jag är rädd när jag skriver detta, rädd för vissa som kanske läser och fnyser ”Vilka dumheter, har hon börjat bli religiös och ska försöka starta nån slags sekt?” eller ”Vem tror du att du är, komma här o säga till mig vad som är rätt o fel!!!!”. Om jag får såna kommentarer ska jag försöka ta emot dem med ett öppet hjärta, alla har vi rätt och möjligheten att hela tiden välja vilket liv vi vill leva. Detta är det livet jag väljer.
En annan föreställning jag har är att det tar tid, att det är så mycket bagage, så många föreställningar jag behöver släppa taget om att det kommer ta evigheter. Jag hör hur egot säger ”Du ska inte tro att du blir av med det bara för att du sitter här o skriver o har intentionen att bli av med det, det kommer fler, o fler, o fler föreställningar, det tar aldrig slut”. Så fördunklar egot, genom att visa att det är omöjligt, lika bra att lägga av här och nu… stanna kvar i det som är bekvämt och välbekant. Men inom mig finns en visshet att det inte är det som är sant, min intention spelar stor roll, den är avgörande i mitt arbete med att släppa taget och öppna upp för allt det magiska som faktiskt är möjligt. Varifrån kommer intentionen egentligen? Det får nog bli ett annat inlägg, en annan insikt att titta in i, men ack så viktig. 🙂
Detta med att det tar tid är en utmaning som jag tar mig an, för jag har fått lära mig att föreställningar inte alltid är sanna. Så, stay tuned för mer uppdateringar om detta med hur fort utveckling kan gå bara man är öppen för den, för jag är förbered för mirakel!
♥Vilken magi vill du skapa i ditt liv?
♥Vad är redan magiskt i ditt liv?
Önskar er alla ett magisk 2018!♥
PS Kolla gärna in min senaste bild på Instagram för lite vardagsmagi 🙂https://www.instagram.com/p/Bdew4zgnVWl/?taken-by=kattisjolu
Och sist men inte minst, TACK!!!! alla ni som har skickat kommentarer!♥ Det hjälper min tro på att jag bidrar och att jag duger som jag är att bli starkare ♥ Massor med kärlek och ljus till er!!!
❤️ styrka till dig som skriver om vad du känner, uppfattar och tycker. Jag känner igen mig i det du skriver och är så glad att du klär min känslor i ord. Tack 🌹
Tack fina Madeleine! <3